Ermita (kapell)

En ermita är ett litet kapell, med ett altare och i allmänhet beläget i ett obefolkat område.

Ursprungligen var det en plats för bön och avskildhet som gjorde det möjligt för en munk eller eremit att utöva sin verksamhet i fred. Benämningen är relaterat till eremit. Senare utvidgades betydelsen till att omfatta kapell, kyrkor eller andra helgedomar, vanligtvis små, ofta belägna på landsbygden, och som inte har permanent gudstjänst.^[1] En ermita är uppförd till åminnelse för ett helgon och det är tradition att, på dagen då helgonet firas, hålla mässa och göra en pilgrimsvandring till ermitan samt hålla fest i omgivningen.

Det finns ermitas som ursprungligen byggdes i öde områden och som senare har omgivits av andra byggnader, men de behåller namnet ermita. Å andra sidan, finns det kyrkor som byggdes för församlingar och där det hölls regelbunden gudstjänst, men sedan, när omgivningen avfolkades, blev isolerade och har kommit att betraktas som ermitas.