Elias Bickerman
amerikansk historiker / From Wikipedia, the free encyclopedia
Elias Joseph Bickerman (ryska: Илья Иосифович Бикерман, Ilja Iosifovitj Bikerman[1][not 2]), född 15 februari 1897 (2 februari g.s.)[not 1] i Kisjinjov i dåvarande Ryssland, död 31 augusti 1981 i Israel – då, sedan länge, amerikansk medborgare – var professor i antikens historia och en framstående historiker med inriktning på den antika grekisk-romerska och hellenistiska världen.[2] Han var dessutom internationellt betraktad som en av de främsta experterna på den äldre judiska historien.[3]
Elias J. Bickerman | |
Född | Ilja Iosifovitj Bikerman 15 februari 1897 n.s. 2 februari 1897 g.s.[not 1] Kisjinjov Kejsardömet Ryssland |
---|---|
Död | 31 augusti 1981 (84 år) Bat Yam nära Tel Aviv |
Begravd | Jerusalem Israel |
Bosatt i | Sankt Petersburg, Berlin, Paris, New York |
Medborgarskap | Ryssland, USA |
Nationalitet | Amerikansk |
Forskningsområde | Professor i antikens historia vid Columbia University Den äldre judiska historien |
Institutioner | Universität zu Berlin École pratique des Hautes Études Columbia University |
Alma mater | Universität zu Berlin |
Doktorandhandledare | Ulrich Wilcken |
Doktorsavhandling | Das Edikt des Kaisers Caracalla in P. Giss 40 (1926) |
Nämnvärda priser | Dr.-Leopold-Lucas-Preis (1976) |
Maka eller make | Anita Suzanne Bickerman, född Bernstein (1936–cirka 1956) |
Sambo eller särbo | Maria Altman (senast 1959–1981) |
Elias Bickerman växte upp i Sankt Petersburg och kom där att studera under Michael Rostovtzeff. Efter kommunisternas maktövertagande, flydde han och hans familj Ryssland och man anlände 1922 till Berlin. Där kom han att studera under Eduard Norden och Ulrich Wilcken. Han avlade doktorsexamen 1926 och blev privatdocent 1930. I samband med nazisternas maktövertagande 1933 flydde han till Paris, där han fortsatte sin bana som forskare och lärare.[3] Han fick på nytt fly 1942, denna gång till USA.[4][2] Efter tio besvärliga år med tillfälliga anställningar,[3][5][4] utnämndes han 1952 till professor i antikens historia vid Columbia University i New York,[2] där han blev kvar till sin pensionering 1967.[4] Slutet av sitt liv tillbringade han ofta i Israel där han också dog vid 84 års ålder 1981, och han begravdes i Jerusalem.[6]
Fastän Bickerman själv huvudsakligen såg sig som en forskare med inriktning på den klassiska grekisk-romerska världen, ägnade han åtskillig tid åt forskning om judarnas historia efter återkomsten från den babyloniska fångenskapen omkring 537 fvt. I den första fasen av sin verksamhet som historiker med denna inriktning, studerade han dokument om judarna på grekiska och latin, med särskilt fokus på mackabéerupproret. I den andra fasen, som huvudsakligen ägde rum i USA, riktade han sin uppmärksamhet mot källor på hebreiska och arameiska, språk han inte behärskade, men där han ändå lyckades göra nya uttolkningar av texterna i ljuset av sina stora kunskaper om den antika världen. Hans stora verk om judarna, The Jews in the Greek Age,[7] utgavs efter hans död och där utforskar han judarnas historia under 150-årsperioden före mackabéerupproret, från tiden för Alexander den stores erövringar i öst cirka 330 fvt till seleukidernas kung Antiochos IV Epifanes tillträde på 170-talet fvt.[4]