Ecuadors historia
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ecuador, Republiken vid ekvatorn, var ett av tre länder som uppstod då Gran Colombia föll samman 1830. De andra var Colombia och Venezuela. Mellan 1904 och 1942 förlorade Ecuador områden i flera konflikter med grannländerna. Ett gränskrig mot Peru flammade upp 1995, men löstes 1999.
Under Ecuadors historia har en kontinuitet funnits inom traditionella kulturella och ekonomiska mönster liksom inom det sociala och politiska samarbetet mellan landets heterogena sociala grupperingar. Moderna inslag överlappar de traditionella vilket gör dagens Ecuador till ett levande museum över sitt varierande och rika kulturarv. Det förcolumbiska Ecuador visas i de bestående ursprungliga språken, sederna och ekonomiska aktiviteterna bland ett stort, om än avtagande, antal samhällen i Sierra (Andernas högland) och Oriente (den östra regionen). Även arvet efter tre århundraden av spanskt kolonialstyre är tydligt och innefattar sociala skillnader som till stor del beror på ras, jordägande och landets europeiskt dominerande kulturyttringar.[1]
Analytiker av Ecuadors politiska historia efter oberoendet har angett flera bestående inslag. Regionalismen är särskilt framträdande, speciellt som uttryck i kampen mellan Sierra, där Quito ligger, och Costa, där Guayaquil ligger. Regionalismen har visas i partikampen mellan de Quitobaserade konservativa och de Guayaquilbaserade liberalerna. Personligheter, från politiskt framstående militära caudillos under republikens första år, till de civila diktatorerna och populisterna under senare tid, har varit ett annat bestående inslag sedan oberoendet.[1]
Det kanske mest konsekventa inslaget i republikens historia är den politiska instabiliteten. Under ett och ett halvt sekel ägde 86 regeringsbyten rum, vilket gav en genomsnittlig regeringstid på 1,75 år. 1979 års konstitution var Ecuadors 17:e nationella stadgar. Ecuadors politiska instabilitet är ett resultat av den ovan nämnda kampen kombinerad med den viktiga politiska rollen hos landets beväpnade styrkor. De längsta perioderna av civilt konstitutionellt styre var mellan 1912 och 1925 samt mellan 1948 och 1961. Som ett resultat har regeringens inrättningar haft små möjligheter att utvecklas till ett etablerat civilt och demokratiskt styre.[1]
Ecuadors ekonomiska historia har haft långa perioder av upp- och nedgångar baserade på vissa specifika exportprodukter. Den längsta högkonjunkturen sträckte sig från slutet av 1800-talet till början av 1920-talet och var ett resultat av landets monopolliknande ställning inom produktion av och export av kakao. Två tillfälliga högkonjunkturer inom bananproduktion avslutade 1950- och 1960-talen medan oljan, den mest utmärkande och kortaste av alla högkonjunkturer sträckte sig mellan 1972 och 1979. Det plötsliga slutet på oljekonjunkturen sammanföll med en kris i utlandsskulden orsakad av stora utlandslån tagna av två på varandra följande militärregeringar (1972-1979) samt av Jaime Roldós Aguileras regering (1979-1981).[1]
Trots att petroleumvinsterna gav stora sociala förändringar genom att skapa en stor medelklass, var de förväntade politiska förändringarna små. Populisten Roldós och den konservative León Febres Cordero Ribadeneyra (1984-1988) representerade de traditionella inslagen, medan andra framstående personligheter, som Osvaldo Hurtado Larrea (1981-1984), anslöt sig till mer moderna mitten-vänsterideologier. Ändå stärktes landets traditionellt svaga finanser av medgången från oljan och förebådade en överföring av den regionala maktbalansen till landets huvudstad.[1]
Intensiteten i den politiska kampen, som ofta utkämpades mellan presidenten och kongressen, såg inte ut att avta efter 1979. Den kanske mest centrala obesvarade frågan under 1980-talet var huruvida de beväpnade styrkorna skulle fortsätta sin historiskt aktiva politiska roll eller om de skulle arbeta utan direkt inblandning i den politiska processen.[1]
Vänsterkandidaten Rafael Correa vann presidentvalet i Ecuador 2006. I maj 2021 blev högerpolitikern och affärsmannen Guillermo Lasso ny president i Ecuador.