Dmitrij Sjostakovitj
rysk tonsättare och pianist / From Wikipedia, the free encyclopedia
Dmitrij Dmitrijevitj Sjostakovitj (ryska: Дмитрий Дмитриевич Шостакович), född 25 september (12 september enligt g.s.) 1906 i Sankt Petersburg, död 9 augusti 1975 i Moskva, var en rysk-sovjetisk kompositör och en av 1900-talets främsta symfoniker och kammarmusiktonsättare, i sitt hemland omväxlande mycket uppskattad och hårt kritiserad.
Dmitrij Sjostakovitj | |
Dmitrij Sjostakovitj, 1950. | |
Levnad | |
---|---|
Födelsenamn | Dmitrij Dmitrijevitj Sjostakovitj |
Född | 25 september 1906 Sankt Petersburg, Ryssland |
Död | 9 augusti 1975 (68 år) Moskva, Sovjetunionen |
Begravd | Novodevitjekyrkogården |
Tonsättare | |
Instrument | Piano |
Aktiva år | 1919–1975 |
Bland hans verk kan särskilt nämnas den 7:e symfonin, som skildrar belägringen av Leningrad, samt den 5:e och 10:e symfonin.
Sjostakovitj skrev mycket kammarmusik, bland annat 15 stråkkvartetter, två pianotrior och en pianokvintett. Bland hans pianostycken märks 24 preludier och fugor samt två sonater.
Han skrev två pianokonserter, två cellokonserter och två violinkonserter, mycket filmmusik, bland annat till Berlins fall och många sånger och körverk. Han komponerade flera baletter och några operor, bland annat Näsan (efter Gogols novell) och den av Stalin kritiserade Lady Macbeth från Mtzensk.
Hans Konsert för piano, solotrumpet och stråkar c-moll op 35, (1933), samt flera verk med socialistrealistiskt program, vittnar om hur han försökte anpassa sig till de politiska kraven och försökte uttrycka sig mindre modernt och mer nyklassiskt. Ett annat exempel är symfoni nr. 5, som han sa var "en sovjetisk konstnärs svar på berättigad kritik".
Musikaliskt är Sjostakovitjs musik förhållandevis lättillgänglig, och påminner ibland om skandinavisk folkmusik. Han använder ofta storskalig instrumentering och en ljudbild som visserligen skiljer sig från tidigare klassisk orkestermusik men som sällan känns avancerad eller obegriplig för oskolade åhörare. Däremot kan hans kammarmusik vara svår att ta till sig. Inte minst gäller detta de sena stråkkvartetterna: kvartetterna 12 och 13 har inslag av tolvtonsteknik; kvartett 10 har ett tema som använder sig av den diatoniska skalans alla 12 toner, men kvartetten är ändå tonal.
Liksom Bach har tonerna B-A-C-H som sin musikaliska signatur, hade Sjostakovitj sekvensen D-Ess-C-H som han använde i ett antal verk (bland annat i den 10:e symfonin och den 8:e stråkkvartetten).
Sjostakovitj var bara elva år när Vladimir Lenin kom till makten så kommunismen kom att prägla hela hans liv. Sjostakovitj hade mestadels en karriär som kommunismens officiella tonsättare i konkurrens med bland andra Chrennikov och Kabalevskij. Modern forskning har visat att Sjostakovitj troligen var en tyst dissident, både lojal med socialismen och kritisk till livsvillkoren i Sovjetunionen. Han lärde sig att överleva i ett repressivt politiskt system.
Asteroiden 2669 Shostakovich är uppkallad efter honom.[1]