Dill
växtart Från Wikipedia, den fria encyklopedin
växtart Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Dill (Anethum graveolens L.) är en ettårig ört som vilt växer i Medelhavsländerna och västra Asien, och som antas härstamma från Iran där den är en inhemsk växt.[1] Som kulturväxt är den känd sedan 1500-talet f.Kr och är vida spridd. Den har använts som medicinalväxt, och är idag en populär krydda.
| Dill | |
 Anethum graveolens L. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Araliaordningen Apiales |
| Familj | Flockblommiga växter Apiaceae |
| Släkte | Dillsläktet Anethum |
| Art | Dill A. graveolens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anethum graveolens | |
| Auktor | L. |
| Synonymer | |
|
Homotypiska synonymer: Angelica graveolens (L.) Steud. Ferula graveolens (L.) Spreng. Pastinaca graveolens (L.) Bernh. Peucedanum graveolens (L.) Benth. & Hook.f. Selinum graveolens (L.) Vest Heterotypiska synonymer: Anethum arvense Salisb. Anethum graveolens var. anatolicum N.F.Koren' Anethum graveolens subsp. australe N.F.Koren' Anethum graveolens var. chevallieri Maire Anethum graveolens var. copiosum N.F.Koren' Anethum graveolens var. hortorum Alef. Anethum graveolens var. nanum N.F.Koren' Anethum graveolens var. parvifolium N.F.Koren' Anethum graveolens subsp. segetum (L.) N.F.Koren' Anethum graveolens var. segetum (L.) Alef. Anethum graveolens subsp. sowa (Roxb.) N.F.Koren' Anethum graveolens var. sowa (Roxb.) Alef. Anethum graveolens var. submarginatum Lej. Anethum graveolens var. tenerifrons N.F.Koren' Anethum pusillum All. Anethum segetum L. Anethum sowa Roxb. Carum ridolfia Benth. & Hook.f. Ferula marathrophylla Walp. Pastinaca anethum (Roth) Spreng. Peucedanum anethum (Roth) Jess. Peucedanum sowa (Roxb.) Kurz Selinum anethum Roth | |
 | |
Dill blir upp till en meter hög. Den är spröd i växtsättet och blommar med gula kronor i juli-augusti.
Blommorna ger många frön med god grobarhet, varför dill sprider sig lätt.
Fröet är 3-5 mm långt, 1,8-2,5 mm brett och 0,6-0,8 mm tjockt. 1 000 frön väger mellan 1 g och 2 g.
Kromosom-talet är normalt 2n = 22; sällsynt 2n = 44.
Arten har historiskt delats in i några underarter och varieteter, men numera erkänns inga underarter:[2][3][4]
100 g färsk dill ger energi = 180 kJ (43 kcal) med sammansättning enligt nedanstående tabell.
| Ämne | Mängd | RDI a) (%) |
|---|---|---|
| Vatten | 85,95 g | |
| Kolhydrater | 7,02 g | 2,5 b) d) |
| Protein | 3,46 g | 6 … 7 b) |
| Kostfiber | 2,1 g | 6 … 8 b) |
| Fett (sammanlagt) | 1,12 g | 1,6 (kvinnor), 1,2 (män) b) |
| Därav: | ||
Enkelomättat | 802 mg | |
Fleromättat | 95 mg | |
Mättat | 60 mg | |
| Kalium | 738 mg | 18 |
| Kalcium | 208 mg | 21 |
| Folsyra (B9-vitamin) | 150 mg | 38 |
| Askorbinsyra (C-vitamin) | 85,0 mg | 142 |
| Fosfor | 66 mg | 9 |
| Natrium | 61 mg | 4 |
| Magnesium | 55 mg | 15 |
| Retinol (A-vitamin) | 7,717 mg | 857 |
| Niacin (B3-vitamin) | 1,570 mg | 11 |
| Mangan | 1,3 mg | 65 |
| Zink | 0,91 mg | 9 |
| Järn | 0,59 mg | 53 |
| Pantotensyra (B5-vitamin) | 0,4 mg | 8 |
| Riboflavin (B2-vitamin) | 0,296 mg | 20 |
| B6-vitamin c) | 0,185 mg | 15 |
| Koppar | 0,14 mg | 7 |
| Tiamin (B1-vitamin) | 58 μg | 8 |
| ––––––––––––––– a) Rekommenderat dagligt intag för vuxen person b) Svenska Livsmedelsverkets rekommendation | ||
100 g torkad dill har följande halter av ett urval av totalt 90 funna ämnen:
| Ämne | Mängd |
|---|---|
| Kolhydrater | 57,0 g |
| Protein | 20 g |
| Kostfiber | 12,0 g |
| Vatten | 5,5 g |
| Fett | 4,0 g |
| Kalium | 3,3 g |
| Kalcium | 1,7 g |
| Natrium | 0,2 g |
| Eteriska oljor | 0,1 … 0,35 g |
Bland övriga ämnen, som finns bara i små mängder, kan nämnas:
Dill förekommer vild i Medelhavsländerna och västra Asien. Numera odlas den i många länder, och kan då sprida sig och fortsätta växa som förvildad.
Människans användning av dill har en lång historia, och örten omnämns redan i de egyptiska Ebers-papyrusrullarna, från cirka 1 500 f.Kr.. Dill odlades också inom romarriket, och omnämns där cirka år 400 e.Kr. i en receptsamling tillskriven Apicius. Romarna tog med sig växten norrut, och senare spreds den också med hjälp av munkar vidare till Skandinavien.[6]
Det svenska namnet dill är känt redan under 1500-talet.[7]
Dill används i Irans nationalrätt (Sabzi-polo bā māhi) där den är en viktig ingrediens.
Man använder blommorna (dillkronor), blad och frön som krydda. Kronor och blad används bland annat till färskpotatis och till kräftor. I Indien ingår ofta dillfrön i olika curryblandningar.[6]
Smaken beror på en flyktig olja med starkt aromatisk smak och stickande doft. Den flyktiga oljan innehåller, förutom ett kolväte, även ämnet karvol, som också förekommer i krusmyntans blad och i kumminolja. Genom destillation av dillfrö erhålls dillolja, Oleum anethi.[8]
Dill kan också användas som smaksättare i alkoholhaltiga drycker.
Inom folkmedicinen används klyvfrukterna av dill vid väderspänning eller matsmältningsrubbningar. Verkande ämnen är eterolja med limonen och karvon. Medicinsk verkan är kramplösande, väderdelande, inflammationshämmande och urindrivande.[9] Dillfrön har använts mot kolik och till ammande mödrar som rogivande medel.[6]
.jpg)
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
