DQ Herculis

DQ Herculis eller Nova Herculis 1934 var en långsam nova i stjärnbilden Herkules. Novan upptäcktes den 13 december 1934 av den brittiske amatörastronomen John Philip Manning Prentice.^[1] Den nådde magnitud +1,3 i maximum och förblev synlig för blotta ögat ett flertal månader.^[3][4]

DQ Herculis
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Herkules
Rektascension	18t 07m 30,26s
Deklination	+45° 51′ 32,4″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+1,3 (maximum) , +18,08 (minimum)[1]
Stjärntyp
Spektraltyp	WD+M3Ve[1]
Variabeltyp	Nova (NB/DQ + EA)
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-4 km/s
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	-5±11 mas
Avstånd	316,2 lå (97 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	12,99
Detaljer
Massa	0,7/0,4 M☉
Radie	0,012/0,44 R☉
Luminositet	0,0064/0,03 L☉
Temperatur	14500/3500 K
Andra beteckningar
Nova Herculis 1934, 2MASS J18073024+4551325, AAVSO 1804+45, AN 452.1934, UCAC3 120981849, X 18061+458,[1] GCRV 10587, SBC7 665, SBC9 1029, CSI+45-18061, PLX 4164, 1SWASP J180730.28+455131.9, CDS 959, 2RXP J180730.0+455136[2]

DQ Herculis är prototypen för variabler av typen DQ Herculis-variabler.^[5] Stjärnan är numera av magnitud +18.^[6]

Följeslagare

DQ Herculis är en förmörkelsevariabel som består av en röd och en vit dvärg, ^[7] men som också kan ha en tredje komponent på ungefär 20 solmassor.^[2]Det var Dai & Qian (2009) som föreslog ett tredje objekt för att förklara de förändringar i dvärgnovasystemets (en U Geminorum-variabel) omloppstid som observerats. Om det tredje objektet bekräftas, rör det sig förmodligen om en brun dvärg.^[5][8]

I populärkulturen

DQ Herculis var en av förra århundradets ljusstarkaste novor på stjärnhimlen. Förutom vetenskapliga artiklar rönte den därför också en del övrig uppmärksamhet.^[9][10]

Brad Ricca, en brittisk professor vid Case Western Reserve University har föreslagit att Nova Herculis inspirerat till originalhistorien i Stålmannen.^[11]

Se även

• Novor
• Lista över novor i Vintergatan

Referenser

1. ”DQ Her”. The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=14950. Läst 8 november 2013.
2. ”Basic data: NOVA Her 1934 -- Nova”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=DQ+Her&submit=SIMBAD+search. Läst 6 november 2013.
3. ”Nova Herculis, Discovered in December 1934, Varies From First to Thirteenth Magnitudes--Now Fading, About Sixth”. 7 december 1935. http://www.thecrimson.com/article/1935/12/7/nova-herculis-discovered-in-december-1934/. Läst 8 november 2013.
4. Wright, W. H. (1935). ”Comments on Nova Herculis 1934”. Publications of the Astronomical Society of the Pacific 47 (275): sid. 47–49. doi:10.1086/124534. http://www.jstor.org/stable/40670634.
5. Dai & Qian (2009). ”Plausible explanations for the variations of orbital period in the old nova DQ Herculis”. Astronomy and Astrophysics 503 (3): sid. 883–888. doi:10.1051/0004-6361/200810909.
6. Downes, Ronald A.; Webbink, Ronald F.; Shara, Michael M.; Ritter, Hans; Kolb, Ulrich; Duerbeck, Hilmar W. (2001). A Catalog and Atlas of Cataclysmic Variables: The Living Edition. "113(784)". http://arxiv.org/PS_cache/arxiv/pdf/0804/0804.4129v1.pdf. Läst 8 november 2013.
7. ”Nova Herculis 1934 (DQ Herculis)”. Encyclopedia of Science. http://www.daviddarling.info/encyclopedia/N/Nova_Herculis_1934.html. Läst 8 november 2013.
8. ”Planet DQ Her(ab) c”. Exoplanet.eu. Extrasolar Planets Encyclopaedia. Arkiverad från originalet den 23 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140223211238/http://exoplanet.eu/catalog/dq_her%28ab%29_c/. Läst 8 november 2013.
9. Waldemar Kaempffert (23 december 1934). ”The Week In Science: STAR OF BETHLEHEM A NOVA?; Recent Brilliant Outburst Recalls the Orb the Magi Followed”. https://www.nytimes.com/1934/12/23/archives/the-week-in-science-star-of-bethlehem-a-nova-recent-brilliant.html?n=Top%252fClassifieds%252fReal%2520Estate%252fColumns%252fLiving%2520In. Läst 8 augusti 2013.
10. ”Science: Nova Herculis; Swaseya”. Time Magazine. 31 december 1934. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130813190231/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,754501,00.html. Läst 8 november 2013.
11. ”Superman's Origins Possibly Born from Star Explosion”. 12 juli 2013. http://www.space.com/21949-superman-origin-star-explosion.html. Läst 8 november 2013.