Carl Piper (1647–1716)
svensk greve och statsman / From Wikipedia, the free encyclopedia
Carl Piper, född 29 juli 1647 i Stockholm, död 29 maj 1716 i Nöteborg, var en svensk greve och statsman samt stamfader för den grevliga grenen av ätten Piper. Han var en av kung Karl XII:s närmaste rådgivare inom inrikes- och utrikespolitiska frågor.
Carl Piper | |
---|---|
Carl Piper. Porträtt av David Kock, efter originalmålning av David Klöcker Ehrenstrahl. | |
Titlar | |
Tidsperiod | 1689–1705 |
Utnämnd av | Karl XI |
Kungligt råd och statsråd | |
Tidsperiod | 1697–1716 |
Utnämnd av | Karl XII |
Tidsperiod | 1698–1716 |
Utnämnd av | Karl XII |
Tidsperiod | 1702–1716 |
Utnämnd av | Karl XII |
Företrädare | Bengt Oxenstierna |
Efterträdare | Arvid Horn |
Tidsperiod | 1705–1716 |
Utnämnd av | Karl XII |
Företrädare | Johan Gabriel Stenbock |
Efterträdare | Nicodemus Tessin den yngre |
Yrke | Ämbetsman, diplomat |
| |
Personfakta | |
Födelsenamn | Carl Piper |
Född | 29 juli 1647 Stockholm, Sverige |
Nationalitet | Sverige |
Alma mater | Uppsala universitet |
Död | 29 maj 1716 (68 år) Nöteborg, Ingermanland (i dagens Ryssland) |
Begravd | Ängsö kyrka, Västmanlands län |
Släkt | |
Frälse- eller adelsätt | Piper |
Far | Carl Piper |
Mor | Ingrid Charlotta Ekenbom |
Familj | |
Gift | 13 februari 1690 Storkyrkan, Stockholm |
Make/maka | Christina Törne |
Barn | Charlotta Christina Piper Hedvig Maria Piper Ulrika Eleonora Piper Carl Fredrik Piper Sofia Carolina Piper |
Grevliga ätten Pipers vapen. |
Piper studerade på Uppsala universitet och inledde sin karriär som ämbetsman i Karl XI:s fältkansli och i Kammarkollegiet. För sitt arbete i Karl XI:s reduktioner utnämndes han 1689 till statssekreterare och kansliråd. Efter Karl XII:s trontillträde 1697 blev han utnämnd till kungligt råd och statsråd samt erhöll friherrlig och grevlig värdighet. I det stora nordiska kriget tjänade han som chef i Karl XII:s fältkansli och ansvarade för underhandlingarna med fiendeländerna Polen och Sachsen, vilket ledde till frederna i Warszawa och Altranstädt och till kung August II:s detronisering. År 1705 utnämndes han till överstemarskalk och räknades som Karl XII:s förste minister. Han deltog i kungens fälttåg mot Ryssland men efter slaget vid Poltava 1709 råkade han i rysk fångenskap. Han tillbringade åren i Ryssland med att driva ett förvaltningskontor i Moskva för att bistå de övriga svenska krigsfångarna, men efter uteblivna fångutväxlingar och hårda påtryckningar från rysk sida blev Piper fängslad i Nöteborg, där han dog före fredsslutet.
Piper utövade ett stort inflytande både hos Karl XI och Karl XII, vilket gjorde honom mycket uppvaktad och avskydd bland svenska ämbetsmän och utländska sändebud. Hans gifte med den förmögna Christina Törne, senare Piper, och hans goda hushållning gjorde honom till en av Sveriges största jorddrottar på sin tid. Under hans bortavaro och fångenskap, liksom efter sin död, förkovrades hans förmögenhet och jordegendomar av Christina, som byggde ett stort jordbruks- och industriimperium i Skåne och blev en av Skånes mest betydelsefulla entreprenörer, byggmästare och godsägare.