Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Blyoxider är kemiska föreningar av bly och syre i flera former.
Blyoxider | |
| |
Systematiskt namn | Blyoxidul, blyoxid, blydioxid, blytetroxid |
---|---|
Kemisk formel | Pb2O, PbO, PbO2 Pb3O4 (mönja) |
Molmassa | (mönja) 685,60 g/mol |
CAS-nummer | Mönja 1314-41-6 |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Bildas under inverkan av luftens syre som ett grått, med tiden allt mörkare överdrag på blankt bly.
Blymonoxid förekommer naturligt som mineralerna massicotit, vilket har ortorombisk kristallstruktur och ofta är gult till orange,[1] och som lithargit, vilket har tetragonal struktur och brukar ha orange till röd färg.[2]
Blymonoxid bildas som en hinna på upphettat bly i kontakt med luftens syre; vid lätt uppvärmning bildas främst massicotit och en kraftigare upphettning ger litharghit.[3] Om man hettar upp lithargit över 550±25 °C utan syre sker en omvandling till massicotit, men om upphettningen sker med lufttillgång bildas blymönja (Pb3O4) som vid fortsatt temperaturökning återgår till lithargit.[4]
Blymonoxid har smältpunkten 888 °C. Hårdheten enligt Mohs-skalan är 2, densitet 9 600…9 700 kg/m3. Finns som mineralet lithargit i Sverige i Långban (norr Filipstad), Garpenberg och Sala silvergruva.
Framställd som produkt för användning, kallas blyoxid ofta blyglete eller bara glete. Tidigare användes det ofta inom måleri (se nedan). Det används bland annat för att framställa andra blyföreningar, som blymönja, blyperoxid, blysocker, blyättika, blyvitt med mera och för framställning av blykristall, flintglas, konstgjorda smyckesstenar, emalj och fernissor.[5]
Blyglete, blyoxid, har tidigare använts som pigment eller, i oljefärg, som sickativ för att förkorta oljans torktid (oxidering). Det har dock dålig beständighet och blev i stort sett ersatt av bättre alternativ under 1800-talet. En orangegul variant kallas litharge, eller guldglete och kan framställas genom att skrapa av den hinna som bildas på smält bly i kontakt med luftens syre. Den har även varierande mängd blymönja (blyrött) (Pb3O4) i sig. En gul variant är massicot, eller silverglete, som bland annat kan framställas genom rostning av blyvitt (Pb3(CO3)2(OH)2) vid 300°C.[6][7] Massicot som upphettas till över 488,5°C, med lufttillgång, omvandlas till litharge.[6][7]
Blydioxid, tidigare även kallad blysuperoxid, är brunsvart och instabil. Vid temperatur över 290 °C spjälkas den till blymonooxid och syre.
Blydioxid framställs dels genom oxidation av blyoxider eller blysalter med kraftiga oxidationsmedel, dels genom elektrolys av blynitrat och bildar ett mörkbrunt pulver. [8]
Ett komplex av 2-värt och 4-värt bly, Pb3O4 = 2Pb+2O · Pb+4O2, kallas mönja. Mönjans färg är orangeröd med tetragonal kristallstruktur. Somliga mineralprov fluorescerar i UV-ljus.
Orangemönja är antingen en mycket ren blytetroxid eller ordinär mönja förorenad med blykarbonat (PbCO3).
Hårdheten enligt Mohs-skalan är 2,5…3, densitet 8 900…9 200 kg/m3
Blyoxiden bröts först i trakten av floden Miño i nordvästra Spanien, vilket givit upphov till namnet minium på blyoxidmineralet. I några få fall har minium kommit att användas som beteckning för cinnober, som emellertid är en helt annan mineral (kvicksilversulfid) [10] Mönja användes under medeltiden flitigt som färg vid gamla handskrifter för försköning av bokstäver (anfanger), ramar kring texten och förstärkning av konturer på små illustrationer o.s.v.. Därav det latinska ordet minium som beteckning på något litet, och illustratörernas arbeten blev miniatyrmåleri på svenska med liknande ord på många nu levande europeiska språk. Latinets minium blev Mannige på lågtyska, och därifrån är steget inte långt till fornsvenska menia, som med tiden utvecklats till dagens mönja. [11]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.