Bakåtkompatibilitet
From Wikipedia, the free encyclopedia
Inom ramen för telekommunikation och databehandling sägs en produkt eller teknik vara bakåtkompatibel om den kan användas med indata som genererats av en äldre enhet.[1] Om produkter avsedda för den nya standarden kan ta emot, läsa, visa eller spela äldre standarder eller format, så sägs produkten sägs vara bakåtkompatibel; exempel på sådana standarder inkluderar dataformat och kommunikationsprotokoll.
Det omvända är framåtkompatibilitet, vilket innebär att gamla apparater stöder (eller förväntas stödja) dataformat som genereras av nya (eller framtida) enheter, kanske utan att stödja alla nya funktioner. En standard stöder framåtkompatibilitet om äldre produktversioner kan ta emot, läsa, visa eller spela den nya standarden.
Till exempel innebar införandet av FM-stereo bakåtkompatibilitet, eftersom nya FM-radiomottagare kan ta emot monosignaler som genereras av gamla sändare. Det innebar också framåtkompatibilitet, eftersom gamla monofoniska FM-radiomottagare fortfarande kan ta emot signaler från en ny sändare. Likadant var det med (analog) färg-TV: de nyare färg-TV-mottagarna kunde ta emot gamla svart-vita TV-sändningar, och gamla svart-vita TV-mottagare kunde ta emot färg-TV-sändningar men visa dem i svart-vitt.
Inom programmering hänvisar bakåtkompatibilitet till möjligheten för en kompilator för version N av språket att acceptera program eller data som fungarade under version N - 1.[2]
I andra sammanhang sägs en produkt eller teknik vara bakåtkompatibel när den till fullo kan byta ut en äldre produkt, genom samverkande med andra produkter som var avsedda för den äldre produkten.[3]