Bahá'í och Muhammed
From Wikipedia, the free encyclopedia
Islams profet Muhammed (570–632) är en central gestalt även för de baha’i-troende. Enligt islam är Muhammed den siste profeten, och bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh (1817–1892) avvisas, ofta tämligen bryskt, av islam som något nytt sändebud från Gud.[1] I försök till dialoger mellan de bägge religionerna säger bahá'íer att den muslimska termen "profeternas insegel" kan tolkas som att Muhammed avslutade Adams 6000-åriga profetiska cykel. Dock är den huvudsakliga uppfattningen bland bahá'íer annorlunda: Bahá'u'lláh både är kulminationen på den 6000-åriga adamska cykeln och den förste i den bahaiska cykeln.[2][3]
Bahá'í | |
Centrala gestalter | |
Bahá'u'lláh Báb · 'Abdu'l-Bahá | |
Heliga skrifter | |
Kitáb-i-Aqdas · Kitáb-i-Íqán Axplock från B:s skrifter Förborgade Ord · Sju Dalar Lista över Bahá'u'lláhs skrifter | |
Övrig central litteratur | |
B. och Den Nya Tidsåldern Civilisationens Förnyelse Kallelse Till Nationerna Anföranden I Paris Some Answered Questions | |
Institutioner | |
Beskyddarinstitutionen Universella Rättvisans Hus Nationella Andliga Råd Lokala Andliga Råd Tillbedjans Hus | |
Fester och helgdagar | |
Dagarna i Ridván · Naw-Rúz Nittondedagsfesterna Bábs deklaration Bahá'u'lláhs bortgång Bábs martyrskap Bábs födelse Bahá'u'lláhs födelse Förbundets dag | |
Bahais historia | |
Bahá'ís historia · Bábísm Guds Saks Händer Den Levandes Bokstäver Bahá'u'lláhs Apostlar | |
Utmärkande personer | |
Shoghi Effendi Martha Root · Táhirih Fariborz Sahba George Townshend David Hofman | |
Övrigt | |
Bahá'í-kalendern Pilgrimsfärden Religiösa lagar Bahá'í och Kristus Bahá'í och Buddha Bahá'í och Muhammed Religiösa symboler |
Detta går inte ihop enligt bahá'í-tron. Grundregeln om profeternas enhet i bahá'í-tron säger nämligen att både Muhammed och Bahá'u'lláh och Jesus, osv, måste ha rätt.[4] Detta har sin förklaring i att ord som "profet" och "budbärare" använts vårdslöst, Bahá'u'lláh införde i själva verket ett helt nytt begrepp, nämligen gudsmanifestationer [5] och kontinuerlig uppenbarelse.[6] Manifestationerna är inte inkarnationer av Gud eftersom Gud till sin natur är ett andligt väsen som inte kan inhysas i materien (i en människokropp) eller delas upp i bitar. I stället fungerar manifestationen som en nödvändig mellanhand, ett perfekt uttryck för Guds vilja och undervisning. Gud i sig är ofattbar, och det är endast manifestationerna – de kända är Adam, Nuh, Abraham, Zoroaster, Krishna, Moses, Buddha, Jesus, Muhammed, Báb och Baha'u'llah – som kan förmedla Guds vilja och undervisning till mänskligheten.[7]