Bärsärk
stridskämpe under fornnordisk tid / From Wikipedia, the free encyclopedia
Bärsärk (fornnordiska: berserkr, "björnskjorta")[1] var under fornnordisk tid benämningen på en särskild stridskämpe eller elitkrigare, vilken enligt legenden bar björnskinn och slogs med styrkan av en björn i strid. Likt en stormande björn ska de ha angripit fienden under vrål och extatiskt raseri, ett uppträdande som gett upphov till begreppet bärsärkagång (fornnordiska: berserksgangr).[2]
Bärsärkar ska ha varit del av ett forntida sekteriskt krigarväsen med egen sedvänja och tradition. De sägs ha svurit trohet till Oden och kallas även för Odenskrigare. I likhet med björnar stred de bäst ensamma och utnyttjades därför som personlig kämpe och livvakt till kung, jarl och härförare.[3] Vid strid i grupp eller här sattes de ofta in som stöttrupp för att leda utfall eller som förkämpe framför övriga krigare i främsta ledet.[3]
Den historiska dokumentationen om bärsärkar är ofullständig och full av luckor, och som sådan är konkret information mycket liten. Trots detta visar bevarad dokumentation tydligt att bärsärkar onekligen hade ett samtida rykte om att vara mycket tuffa krigare och begreppet har levt vidare på olika språk in i modern tid.