Automatkarbin
From Wikipedia, the free encyclopedia
Automatkarbin (militärförkortning: ak) på sverigesvenska[not 1] eller stormgevär (kort: stg) på finlandssvenska[not 2] är ett finkalibrigt helautomatiskt handeldvapen, huvudsakligen för militära ändamål, vilken utgör enhetsbeväpning för infanteri i de flesta av världens arméer. Som enhetsvapen är vapnets roll att det ska, utan specialisering, effektivt kunna användas till ett brett område av uppdrag, såsom strid på kort avstånd, medellångt avstånd, långt avstånd, skarpskytte, strid i bebyggelse, nedhållande eld, etc.
Automatkarbin | |
---|---|
Svensk amfibiesoldat med en automatkarbin typ ak 5C. | |
Typ | Automatvapen |
Specifikationer | |
Patron | Karbinpatron/mellanklasspatron |
Kaliber | Finkaliber |
Konstruktionsmässigt definieras automatkarbiner vanligen som ett mellanting mellan kulsprutegevär och kulsprutepistol, och skjuter traditionellt patroner med svagare drivladdning än gevärsammunition, men kraftfullare drivladdning än pistolammunition. Dock skiftar definitionen runt om i världen och vissa arméer definierar vapnet utifrån avsedd roll istället för utformning, varav det finns automatkarbiner som skjuter samma kraftfulla ammunition som gevär (se Definition).
Vilket vapen som är den första automatkarbinen är en omdiskuterad fråga, men vid andra världskrigets slut var vapentypen väl definierad tack vare den massproducerade tyska Sturmgewehr 44.