Auskultation (medicin)
From Wikipedia, the free encyclopedia
Auskultation (av latinets auscultare = lyssna, besläktat med auris = öra) är en typ av medicinsk undersökning där man lyssnar på ljud som alstras i patientens kropp. Vanligen hjärta och lungor men också tarmarna kan auskulteras för att få information om deras funktion. Undersökningen görs nuförtiden med ett stetoskop och kallas då indirekt auskultation till skillnad från direkt auskultation då lyssnaren lägger örat direkt mot patientens kropp. I Svenska språket inom juridik sedan 1660 och inom medicin 1831.[1]
- För andra betydelser, se auskultation.