Araméer
From Wikipedia, the free encyclopedia
Araméerna (arameiska: 𐤀𐤓𐤌𐤉𐤀; klassisk grekiska: Ἀραμαῖοι) var en grupp folkstammar som talade ett semitiskt språk, arameiska, och som kom från Syriska öknen och invaderade Syrien och del av Mesopotamien på 1200-talet f.Kr. De bildade där mindre oberoende kungadömen som efter hand erövrades av Nyassyriska riket omkring 700 f.Kr. och uppgick omärkligt i de äldre befolkningarna. Idag finns det fortfarande talare av varianter av det arameiska språket.[1][2][3]
Araméerna | |
Araméer | |
Arameiska | |
Nyhettitiska stater | |
Arameiska kungar | |
• Reson | |
Arameiska städer | |
Araméerna upprättade aldrig någon större organiserad stat. De utvecklade heller inte någon speciell byggnadsstil eller konst, utan antog den kultur som fanns i de områden där de slog sig ned. I det Nyassyriska riket blev arameiskan huvudspråket och blev det talade språket i stora delar av Mellanöstern.[4]