![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/3/33/Anna_Flygare_SPA_%2528cropped%2529.jpg/640px-Anna_Flygare_SPA_%2528cropped%2529.jpg&w=640&q=50)
Anna Flygare-Stenhammar
svensk skådespelare / From Wikipedia, the free encyclopedia
Anna Flygare-Stenhammar, född 25 november 1880 i Paris, död 13 augusti 1968 i Sollentuna, var en svensk skådespelare.[1]
Anna Flygare-Stenhammar | |
![]() | |
Född | 25 november 1880 Paris |
---|---|
Död | 13 augusti 1968 (87 år) Sollentuna |
Make | Ernst Stenhammar (1911–1927; hans död) |
Släktingar | Carl Flygare (bror) Calle Flygare (brorson) |
IMDb SFDb |
Som ung hörde hon till Intima Teatern i Stockholm och fick därmed en tidig ingång i Strindbergs repertoar. Hon stod för en av teaterns mest hyllade rollgestaltningar som Eleonora i August Strindbergs Påsk 1908. Flygare-Stenhammar och Strindberg inledde därefter en brevväxling. Sammanlagt 22 brev daterade 1908–1911 finns bevarade i Lunds universitetsbibliotek.[2] Flygare-Stenhammar kom att medverka i tre radioteateruppsättningar av Påsk 1930, 1937 och 1941.[3]
Hon debuterade på Dramaten 1910 som Hedvig i Vildanden av Henrik Ibsen och samma spelår gjorde hon två andra roller på nationalscenen. Som den Strindbergs-skådespelare hon var medverkade hon i den sällan spelade Riksföreståndaren, med rollen som Körkvakterskan.
År 1937 återvände hon till Dramaten för ett enstaka gästspel som Alma i Alf Sjöbergs uppsättning Vår ära och vår makt av Nordahl Grieg. I den föreställningen medverkade också Ivar Kåge, Georg Rydeberg och Signe Hasso.
Flygare-Stenhammar porträtterade Ellen Key i filmen Den långa vägen (1947), vilket kom att bli hennes enda filmroll.[1]
Anna Flygare var dotter till prosten Emil Flygare. Sedan 1911 var hon gift med arkitekten Ernst Stenhammar.[1] Tillsammans fick de dottern Ingalill Stenhammar, gift med sin kusin Claes Göran Stenhammar.[4]