Ameen Rihani
libanesisk poet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Ameen Rihani, född 24 november 1876 i Freike i Libanon, död 13 september 1940 i Freike, var en libanesisk-amerikansk författare, intellektuell och politisk aktivist.
Ameen Rihani | |
Ameen Rihani 1916. | |
Född | 24 november 1876[1][2][3] Freike |
---|---|
Död | 13 september 1940[1][2][3] (63 år) Freike, Libanon |
Medborgare i | Osmanska Syrien |
Sysselsättning | Poet, historiker, essäist, författare, politiker |
Redigera Wikidata |
Rihani var en viktig representant för den litterära Mahjar-rörelsen som utvecklades av arabiska emigranter i Nordamerika, och en av den arabiska nationalismens första teoretiker. Han blev amerikansk medborgare 1901.[4]
Han var den äldsta av sex barn till den maronitiska sidentillverkaren Fares Rihani och utvandrade till New York med sin farbror 1888.[4][5] Där fortsatte han sin mestadels självlärda utbildning och arbetade i sin fars exportaffär. Han var tidigt mycket intresserad av västerländsk litteratur.
Rihani reste till sitt hemland och grannländerna flera gånger. Han blev en personlig vän till Ibn Saud,[4] senare Saudiarabiens kung. Han anses av en del forskare som en huvudfigur i den intellektuella utvecklingen av arabisk nationalism och arabisk enhet. Han förespråkade sekulariseringen av arabstaterna och stödde den palestinska frågan i början av 1900-talet.
Rihanis mest kända litterära verk är The Book of Khalid, en roman publicerad på engelska 1911.[4] Boken illustrerades av Rihanis vän, Khalil Gibran.[4]