Ali an-Naqi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ali ibn Muhammad (arabiska: علي بن محمد), känd som an-Naqi (Den rene)[2] och al-Hadi (Vägledaren), född 827 i Medina, död 868 i Samarra, är den tionde shiaimamen enligt imamiterna. Han bodde kvar i Medina och undervisade där tills han blev 30 år gammal då han kallades till Samarra av den abbasidiske kalifen al-Mutawakkil, som satte honom i husarrest år 848 i staden. Där blev han behandlad illa av kalifen och hans efterträdare tills han, enligt shiitiska rapporter, förgiftades på den abbasidiske kalifen al-Mu'tazz befallning år 868.[3][4][5][6] Han begravdes senare i Samarra.[7]
Snabbfakta Född, Död ...
Ali an-Naqi | |
Född | Medina[1] |
---|---|
Död | Samarra[1], Irak |
Begravd | Al-Askari-moskén kartor |
Medborgare i | Abbasidkalifatet |
Sysselsättning | Teolog, imam |
Befattning | |
De tolv imamerna (835–868) | |
Barn | Muhammad ibn Ali al-Hadi Jafar ibn Ali al-Hadi (f. 840) Hasan al-Askari (f. 845) |
Föräldrar | Muhammad Jawad at-Taqi Bibi Summana Khatoon |
Släktingar | Hakima bint Muhammad Jawad (syskon) |
Redigera Wikidata |
Stäng