Akillestendinopati
From Wikipedia, the free encyclopedia
Akillestendinopati kallades förr akillestendinit eller hälseneinflammation, vilket bör förkastas då det felaktigt antyder att orsaken är inflammatorisk. Incidensen för besvär i senans mittportion hos den allmänna befolkningen har beräknats till 1,85 per 1000 individer.[1] Incidensen hos löpare är 235 per 100 000 individer. Prevalensen ökar vid motion och träning, exempelvis är prevalensen hos löpare cirka 10 procent. Förekomsten ökar också med stigande ålder och är vanligast mellan 30 och 50år.
Vanligen upplevs morgonstelhet, svullnad och smärta från hälsenan som förvärras av fysisk aktivitet. Akillestendinopati är den vedertagna termen, och indelning görs utifrån vilken del av senan som är engagerad. Besväret kan vara lokaliserat i hälsenans mittportion eller i fästet i hälbenet.
Successivt stegrad träning av hälsenan är central vid behandling av detta tillstånd.[2]