46 Capricorni

46 Capricorni, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna,^[8] belägen i den norra delen av stjärnbilden Stenbocken och har även Bayer-beteckningen c¹ Capricorni^[9]. Den har en skenbar magnitud på 5,10^[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 4,1^[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 780 ljusår (ca 241 parsek) från solen. Den närmar sig solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca –16 km/s.^[4]

46 Capricorni
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Stenbocken
Rektascension	21t 45m 00,25455s[1]
Deklination	-09° 04′ 56,7478″[2]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+5,10[3]
Stjärntyp
Spektraltyp	G8 Iab[4] eller G7.5 II-III CN0.5[5]
B–V	+1,108 ± 0,01[3]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-15,52 ± 0,15[4] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +12,80[6] mas/år Dek.: -1,31[6] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	4,1489 ± 0,1673[1]
Avstånd	790 ± 30 lå (241 ± 10 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-1,81[3]
Detaljer
Massa	4,64 ± 0,53[2] M☉
Radie	32,6 ± 2,3[4] R☉
Luminositet	627[2] L☉
Temperatur	4 837 ± 18[4] K
Metallicitet	+0,01[4]dex
Andra beteckningar
BD-09 5829, GSC 05788-01167, HD 206834, HIC 107382, HIP 107382, HR 8311, IRAS 21423-0918, IRC -10569, 2MASS J21450025-0904566, PLX 5247, PPM 205561, SAO 145637, TYC 5788-1167-1, Gaia DR2 2666164484444176256, C1 Cap [7]

Egenskaper

46 Capricorni är en gul till orange superjättestjärna av spektralklass G8 Iab,^[4] men klassas även som G7.5II-IIICN0.5,^[5] som istället anger en luminositet mellan en jätte och en ljusstark jätte. Överskottsanalys antyder att stjärnan ännu inte har passerat första "dredge-up".^[4] Den har en massa som är ca 4,6^[2] solmassor, en radie som är ca 33^[4] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 627^[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 800^[4] K.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 46 Capricorni, 6 februari 2020.

Noter

1. Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
2. Hohle, M. M.; et al. (2010). "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants". Astronomische Nachrichten. 331 (4): 349. arXiv:1003.2335. Bibcode:2010AN....331..349H. doi:10.1002/asna.200911355.
3. Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
4. Usenko, I. A.; et al. (November 2015). "Spectroscopic studies of four southern-hemisphere G-K supergiants: HD 192876 (α1 Cap), HD 194215 (HR 7801), HD 206834 (c Cap), and HD 222574 (104 Aqr)". Astronomy Letters. 41 (11): 660–676. Bibcode:2015AstL...41..660U. doi:10.1134/S1063773715110067.
5. Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
6. van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
7. "c Cap". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämta d2014-05-12.
8. Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
9. HD 206834, HD-DM-GC-HR-HIP-Bayer-Flamsteed Cross Index, N. D. Kostjuk, Institute of Astronomy of Russian Academy of Sciences, 2002; CDS ID IV/27A.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/46capricorni