41 Capricorni

41 Capricorni, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna,^[7] belägen i den södra delen av stjärnbilden Stenbocken och har även Bayer-beteckningen b Capricorni. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 5,24^[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 14,1^[5] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 231 ljusår (ca 71 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -45 km/s.^[4]

41 Capricorni
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Stenbocken
Rektascension	21t 42m 00,69709s[1]
Deklination	-23° 29′ 24,1639″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+5,24[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	K0 III[3]
B–V	+0,991 ± 0,002[4]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-45,1 ± 1,3[4] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +90,840 ± 0,27[5] mas/år Dek.: -95,85[5] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	14,14[5]
Avstånd	231[5] lå (71[5] pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	0,99[4]
Detaljer
Massa	2,55[2] M☉
Radie	8,32[5] R☉
Luminositet	48,25[4] L☉
Temperatur	4 910 ± 18[6] K
Metallicitet	-0,01[6]dex
Ålder	550[4] miljoner år
Andra beteckningar
AKARI-IRC-V1 J2142007-231546, CCDM J21420-2316A, CD-23 17057, GSC 06940-01032, HD 206356, HIC 107128, HIP 107128, HR 8285, IRAS 21391-2329, IRC -20606, 2MASS J21420069-2315462, PLX 5231, PPM 272831, SAO 190559, TYC 6940-1032-1, WDS J21420-2316A, Gaia DR2 6816586167927675776, b Capricorni [1]

Egenskaper

Primärstjärnan 41 Capricorni A är en gul till orange jättestjärna av spektralklass K0 III,^[3] som ingår in i röda klumpen, vilket betyder att den genererar energi genom termonukleär fusion av helium i dess kärna.^[8] Den har en massa som är ca 2,6^[2] solmassor, en radie som är ca 8,3^[5] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 48^[4] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 900^[6] K.

41 Capricorni A har en följeslagare av magnitud 11,5, som var separerad med 5,5 bågsekunder från primärstjärnan år 2008.^[7]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 41 Capricorni, 4 februari 2020.

Noter

1. "41 Cap". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2018-06-15.
2. Takeda, Yoichi; et al. (August 2008), "Stellar Parameters and Elemental Abundances of Late-G Giants", Publications of the Astronomical Society of Japan, 60 (4): 781–802, arXiv:0805.2434, Bibcode:2008PASJ...60..781T, doi:10.1093/pasj/60.4.781.
3. Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 4, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1988mcts.book.....H.
4. Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
5. https://www.universeguide.com/star/41capricorni. Hämtad 2020-02-04.
6. Soubiran, C.; et al. (June 2010), "The PASTEL catalogue of stellar parameters", Astronomy and Astrophysics, 515: A111, arXiv:1004.1069, Bibcode:2010A&A...515A.111S, doi:10.1051/0004-6361/201014247.
7. Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
8. Alves, David R. (August 2000), "K-Band Calibration of the Red Clump Luminosity", The Astrophysical Journal, 539 (2): 732–741, arXiv:astro-ph/0003329, Bibcode:2000ApJ...539..732A, doi:10.1086/309278.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/41capricorni