Pär Lagerkvist

Pär Lagerkvist (født 23. mai 1891, død 11. juli 1974) var en svensk forfatter, medlem av Svenska Akademin og vinner av nobelprisen i litteratur for 1951. Et tilbakevendende tema i forfatterskapet er menneskets relasjon til Gud. Dette kommer blant annet frem i de sene romanene Dvergen, Barabbas og Sibyllan.^[14]

Pär Lagerkvist
Født		Pär Fabian Lagerkvist 23. mai 1891[1][2][3][4] Växjö, Kronobergs län (Småland), Sverige
Død		11. juli 1974 (83 år) Lidingö, Stockholms län
Beskjeftigelse		poet, dramatiker, Romanforfatter, essayist, novelleforfatter
Embete		Stol nummer åtte i Svenska Akademien (1940–1974)
Utdannet ved		Uppsala universitet (1911–)[5]
Ektefelle		Karen Sørensen (1916–)[5] Elaine Lagerkvist (1925–)[5]
Barn		Bengt Lagerkvist Ulf Lagerkvist
Nasjonalitet		Sverige
Gravlagt		Lidingö församlings kyrkogård (1974–)[6][7]
Språk		Svensk[8][9]
Medlem av		Svenska Akademien[10]
Utmerkelser		Nobelprisen i litteratur (1951)[11][12] De Nios Stora Pris (1928) Æresdoktor ved Göteborgs Universitet (1941) Bellmanprisen (1945) Grand Prix littéraire de la Ville de Paris (1956)[13]
IMDb		IMDb
Pär Lagerkvist på Commons

Biografi

Pär Lagerkvist var sønn av stasjonsmester Anders Johan Lagerkvist og Johanna Blad. Han ble født i Växjö i Småland som den yngste av sju søsken i en dypt religiøs familie.^[15] Lagerkvist studerte ett år på universitetet i Uppsala. Deretter bodde han i korte perioder i Italia og Frankrike, før han returnerte til Sverige.^[14]

Han har skildret barndomsmiljøet i romanen Gäst hos verkligheten (1925).

Forfatterskap

Diktsamlingen Ångest (1916) er omtalt som hans første betydelige verk^[15]; det handler om angsten for samtidens hendelser og omveltninger, med den kjente diktlinjen «Ångest, ångest är min arvedel / min strupes sår, / mitt hjärtas skri i världen.» Med Bödeln (1933) «steg han ned fra elfenbenstårnet» og tok et politisk standpunkt mot den begynnende politiske brutaliseringen i Europa.^[16]

Hans store gjennombrudd som forfatter kom med romanen Dvergen i 1944, hvor handlingen er lagt til renessansens Italia, og hvor hovedpersonen er vitne til Leonardo da Vincis arbeide med maleriet «Mona Lisa»; det er ikke vanskelig å se sammenlikningen mellom den tvers igjennom onde dvergen - bokens protagonist - og Adolf Hitler.

Romanen Barabbas er historien om Barabbas, som ble dømt til korsfestelse, men som ble sluppet fri i stedet for Jesus. Her spør Lagerkvist: «Hvem var han? Og hva skjedde med ham?»^[17]

Pär Lagerkvist-Samfundet ble stiftet 8. oktober 1989 til minne om hans liv og forfatterskap.

Bibliografi

• Människor (1912)
• Ordkonst och bildkonst (1913)
• Två sagor om livet (1913)
• Motiv (1914)
• Järn och människor (1915)
• Ångest (1916)
• Sista människan (1917)
• Teater (1918)
• Kaos (1919)
• Det eviga leendet (1920)
• Den lyckliges väg (1921)
• Den osynlige (1923)
• Onda sagor (1924)
• Gäst hos verkligheten (1925)
• Hjärtats sånger (1926)
• Det besegrade livet (1927)
• Han som fick leva om sitt liv (1928)
• Kämpande ande (1930)
• Konungen (1932)
• Vid lägereld (1932)
• Bödeln (1933)
• Den knutna näven (1934)
• I den tiden (1935)
• Människan utan själ (1936)
• Genius (1937)
• Seger i mörker (1939)
• Den befriade människan (1939)
• Sång och strid (1940)
• Dvärgen (1944)
• Låt människan leva (1950)
• Barabbas (1950)
• Aftonland (1953)
• Sibyllan (1956)
• Ahasverus död (1960)
• Pilgrim på havet (1962)
• Det heliga landet (1964)
• Mariamne (1967)
• En hjältes död (novelle)

Priser og utmerkelser

Nobelprisen i litteratur 1951

• Nobelprisen i litteratur 1951
• BMF-plaketten 1951
• Bellmanprisen 1945
• Æresdoktor ved Göteborgs universitet 1941
• Medlem av Svenska Akademien 1940
• De Nios stora pris 1928