Håkon IV av Noreg
norsk konge 1217–1263 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Håkon IV Håkonsson (1204–16. desember 1263) var konge av Noreg i perioden mellom 1217 og 1263. Han var son av Håkon Sverresson og Inga frå Varteig, og vart vald til konge av birkebeinarane i 1217. I løpet av Håkon si regjeringstid vart det slutt på borgarkrigane. Det siste opprøret vart leia av svigerfar hans, hertug Skule, som vart drepen i 1240. I 1247 vart Håkon krona av kardinal Vilhelm av Sabina i Bjørgvin, og den siste halvparten av regjeringstida hans var ei tid av fred og konsolidering av kongedømmet. Symbolet på denne perioden er Håkonshallen i Bergen.
Kjappe fakta Regjeringstid, Fullt namn ...
Håkon IV | |||
| |||
Konge av Noreg | |||
Regjeringstid | 1217–1263 | ||
---|---|---|---|
Fullt namn | Håkon Håkonsson | ||
Fødd | 1204 | ||
Fødestad | Folkenborg | ||
Død | 16. desember 1263 | ||
Dødsstad | Bishop's Palace | ||
Gravstad | St. Magnuskatedralen | ||
Gift med | Margrete Skulesdatter, Kanaga | ||
Dynasti | Sverreætta | ||
Far | Håkon III av Noreg | ||
Mor | Inga frå Varteig | ||
Born | Håkon Unge, Kristina av Tunsberg, Magnus Lagabøte, Sigurd Håkonsson, Cecilia Håkonsdatter, Olav Håkonsson |
Lukk