Ballistikk
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ballistikk (av gresk ballein (βάλλειν), 'kaste') er læra om rørslene til utskotne prosjektil under flukt gjennom eit medium og når det trengar inn i målet.[1] Ballistiske prinsipp blir til dømes nytta i samband med skytevåpen, der ei kraft (eksplosjon, magnetisk eller gass) pressar eit prosjektil ut eit løp og ut av munningen til fri flyging.
Ballistikken som vitskap blei grunnlagd av italienaren Niccolò Tartaglia då han oppdaga at banen til lekamar som rører seg fritt i rommet er krum. Det var likevel Isaac Newton som fann ut at banen i ei lufttomt rom kan skildrast som ein parabel. Dette gjorde det mogleg å bryta opp slike rørsler og å gjera berekningar.[2]