Aleksandr Pusjkin
From Wikipedia, the free encyclopedia
Aleksandr Sergejevitsj Pusjkin (26. mai 1799–29. januar 1837)[lower-alpha 1] var ein russisk forfattar, ofte rekna som den største diktaren Russland har hatt[1][2] og grunnleggjaren av moderne russisk litteratur.[3][4] Pusjkin la grunnen for ein ny forteljarteknikk som blanda drama, romantikk og satire, og som sidan har vore eit særskilt trekk ved mykje litteratur. Han var også banebrytande ved å bruka folkeleg språk i verka sine, og skapte nyord der han såg manglar i språket.
Kjappe fakta
Aleksandr Pusjkin | |
Fødenamn | Александр Сергеевич Пушкин, Aleksandr Sergejevitsj Pusjkin |
Pseudonym | Александр НКШП, Иван Петрович Белкин, Феофилакт Косичкин, P., Ст. Арз. (Старый Арзамасец), А. Б. |
Statsborgarskap | Det russiske imperiet |
Fødd | 26. mai 1799 Moskva |
Død |
29. januar 1837 (37 år) |
Yrke | lyrikar, prosaforfatter, skodespelforfattar, litteraturkritikar, omsetjar, historikar, romanforfattar, librettist, boksamler, kommentator, skribent, barnebokforfattar, dramaturg, essayist, duellant, forfattar |
Språk | russisk |
Sjanger | prosa, meiningsjournalistikk, kritikk, historisk roman, verseroman, røverroman, kortroman, eventyr, skodespel |
Medlem av | Arsamas-foreningen, Grønne lampe |
Religion | ortodoks |
Far | Sergei Lvovitsj Pusjkin |
Mor | Nadetsjda Pusjkina |
Ektefelle | Natalja Pusjkina |
Born | Marija Pusjkina, Natalja Aleksandrovna Pusjkina, Aleksandr Aleksandrovitsj Pusjkin, Grigorij Aleksandrovitsj Pusjkin |
Aleksandr Pusjkin på Commons |
Lukk