snäppa

Swedish

Swedish Wikipedia has an article on:

snäppa

Wikipedia ^sv

Pronunciation

• IPA^(key): /ˌsnɛˈpa/

Etymology 1

Borrowed from Middle Low German sneppe, after the long, thin beak of the bird, from or related to Old Saxon *snabul, from Proto-Germanic *snabulaz (“snout, beak, mouth”). Cognate of German Schnepfe, Dutch snip, Faroese mýrisnípa. First attested in 1664.

Noun

snäppa c

1. a bird in the Scolopacidae family

Declension

		nominative	genitive
singular	indefinite	snäppa	snäppas
	definite	snäppan	snäppans
plural	indefinite	snäppor	snäppors
	definite	snäpporna	snäppornas

Declension of snäppa

Related terms

• amerikansk skogssnäppa
• beckasinsnäppa
• dammsnäppa
• drillsnäppa
• fläckdrillsnäppa
• gulbröstad snäppa
• kolymasnäppa
• kustsnäppa
• kärrsnäppa
• långtåsnäppa
• mindre beckasinsnäppa
• mosnäppa
• myrsnäppa
• piparsnäppa
• rödhalsad snäppa
• sandsnäppa
• sibirisk gråsnäppa
• skogssnäppa
• skärsnäppa
• småsnäppa
• spetsstjärtad snäppa
• spovsnäppa
• styltsnäppa
• större beckasinsnäppa
• svartsnäppa
• tereksnäppa
• tundrasnäppa
• tuvsnäppa
• vitgumpsnäppa

 

Etymology 2

Onomatopoeic. First attested in 1934.

Verb

snäppa (present snäpper, preterite snäppte, supine snäppt, imperative snäpp)

1. snap

Conjugation

	Active		Passive
Infinitive	snäppa		snäppas
Supine	snäppt		snäppts
Imperative	snäpp		—
Imper. plural1	snäppen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	snäpper	snäppte	snäpps, snäppes	snäpptes
Ind. plural1	snäppa	snäppte	snäppas	snäpptes
Subjunctive2	snäppe	snäppte	snäppes	snäpptes
	Participles
Present participle	snäppande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of snäppa (weak)

Derived terms

• snäpp.

References

• snäppa in Svensk ordbok (SO)
• snäppa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• snäppa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• snäppa in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)