Friluftsvitalism
strömning i framför allt nordisk konst och kultur från tidigt 1900-tal / From Wikipedia, the free encyclopedia
Friluftsvitalism (även vitalism eller neovitalism) är en beteckning på den strömning i framför allt nordisk konst och kultur under främst de första decennierna på 1900-talet.
Termen anknyter till den ena av sekelskiftets två motsatta livs- och människouppfattningar, den "mekanistiska" och den "vitalistiska". ”Vitalism” (även kallad neovitalism) betecknar den filosofiska uppfattning om livet som representerades av bland annat Henri Bergson och Hans Driesch. Denna var delvis inspirerad av dåtidens ”Lebensphilosophie ” som utgick från filosofer som Schopenhauer och Nietzsche. (Termen anknyter också till det friluftsmåleri som fick ett starkt genombrott med Skagenmålarna från slutet på 1800-talet.)
Som strömning inom konst och kultur var vitalismen en del av modernismen och en del av de många ”ismer” som under det tidiga 1900-talet kan vara svåra att åtskilja. Men vitalistiskt inflytande i konst och kultur var tydligt fram till omkring 1935.
Konstnärer och författare som tydligt inspirerats av vitalismen är bland andra Edvard Munch, Knut Hamsun, Kristofer Uppdal, Gustav Vigeland, Tarjei Vesaas, Åsmund Sveen, Jakob Sande och Bertrand Besigye i Norge, Johannes V. Jensen, Thøger Larsen, Oscar Matthiesen och J.F. Willumsen i Danmark, samt Eugène Jansson, JAG Acke, Albert Engström, Prins Eugen, Gustaf Fröding, Verner von Heidenstam, Ellen Key, Karl-Erik Forsslund och Artur Lundkvist i Sverige. Även sentida konstnärer, såsom exempelvis Bror Hjorth, har beskrivits som vitalister.[1]