Begum Hazrat Mahal
From Wikipedia, the free encyclopedia
Begum Hazrat Mahal, född 1820, död 7 april 1879, var en indisk upprorsledare, känd för sin roll i Sepoysupproret mot Storbritannien 1857-1858, och en av centralfigurerna i motståndet mot britterna.[1]
Hon var gift med Wajid Ali Shah, den sista kungen av Oudh (Awadh). Då britterna förvisade kungen till Calcutta tog Mahal kontrollen över Lucknow och satte 1857 sin tolvårige son Birjis Qadir som monark, med henne som regent[2].