Själavandring
From Wikipedia, the free encyclopedia
Själavandring eller reinkarnation; från latin: re: åter och karnis: kött, det vill säga "åter i köttet", är ett begrepp för trosföreställningar som innebär att en människas själ inte dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan föras vidare till en ny kropp, endera i människa eller djur.
- Se även: Pånyttfödelse
Centralt i den hinduistiska synen på reinkarnationen är samsara från den karma man skapat genom att utföra goda eller onda handlingar, enligt principen som man sår får man skörda. Karman i detta liv bestämmer nästa, och så vidare, den som utför onda handlingar återföds som djur eller fattig medan goda människor återföds som högburna människor. Inom buddhismen är slutmålet nirvana då man lämnar återfödelsernas kretslopp. Karmalagen betraktas här som en universell andlig naturlag. Den tibetanska dödsboken ger detaljerade beskrivningar av vad som händer under reinkarnation enligt den tibetanska buddhismen. När den 14:e Dalai lama (Tenzin Gyatso) intervjuades av Carl Sagan sade han att han skulle överge reinkarnationsläran om den blev vetenskapligt motbevisad (Dalai lama lade dock till att detta skulle vara svårt att göra).[1]
En annan grekisk term för samma sak är palingenesis, men termen är bredare och kan även beteckna en återfödelse av hela världar. Schopenhauer använder begreppet som en mem, där en strävan eller vilja manifesterar sig hos nya individer. Anhängare av tredje riket ansåg detta vara en palingenesis av första och andra riket. Roger Griffin beskriver detta som palingenetisk ultranationalism.[2] En annan användning är inom biologin, där begreppet ställs mot kenogenesis, såtillvida att det betecknar enkom ärvda egenskaper.
Omkring 20 % av befolkningen i Europa tror på reinkarnation på ett eller annat sätt, och för Sverige ligger procenttalet över genomsnittet.[3]