Videsläktet

	Videsläktet
	Vitpil Salix alba 'Vitellina-Tristis'; Morton Arboretum acc. 58-95*1
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Malpigiaordningen; Malpighiales
Familj	Videväxter; Salicaceae
Släkte	Videsläktet; Salix
Vetenskapligt namn
	§ Salix
Auktor	L.
Arter i urval
	bindvide (S. aurita); blekvide (S. hastata); daggvide (S. daphnoides); dvärgvide (S. herbacea); glansvide (S. myrsinites); gråvide (S. cinerea); grönvide (S. phylicifolia); jolster (S. pentandra); knäckepil (S. fragilis); korgvide (S. viminalis); krypvide (S. repens); lappvide (S. lapponum); mandelpil (S. triandra); nätvide (S. reticulata); odonvide (S. myrtilloides); polarvide (S. polaris); ripvide (S. glauca); risvide (S. arbuscula); rödvide (S. purpurea); svartvide (S. myrsinifolia); sälg (S. caprea); ullvide (S. lanata); vitpil (S. alba); vitvide (S. salvifolia); ängsvide (S. starkeana);

Videsläktet eller pilsläktet (Salix)^[1]^[2] är ett släkte i familjen videväxter,^[1] och växer som träd, buskar, sly eller örtlika dvärgbuskar. Träden i släktet kallas normalt pilträd, medan de mer buskliknande arterna oftast kallas vide. Annars brukar pilar kallas de arter som har blomning och lövsprickning samtidigt, medan arter som blommar på bar kvist kallas vide.^[3] Släktet har över 400 arter. Videns gråaktiga bark är slät eller skrovlig och med en ved som ofta har åsar under barken. Dess vinterknoppar har ett knoppfjäll och bladen är strödda, enkla och naggade eller fint sågad. Viden är tvåbyggare med blommor samlade i axlika hängen.

Uppslagsorden ”Viden” och ”Pilar” leder hit. För orten i Tjeckien, se Vídeň. För andra betydelser för Pilar, se Pilar (olika betydelser).

Snabbfakta Systematik, Domän ...

Stäng

Fossil av videarter har påträffats tertiära skikt i Europa, Asien och i arktiska områden, och dessa äldre arter står ofta nära nu levande tropiska videarter med många ståndare. I äldre kvartära avlagringar börjar moderna nordligare varianter av vide dyka upp. I Italien har man funnit spår av sälg och i Europas pre- och postglaciala torvlager av flera idag alpina och arktiska arter som dvärgvide, nätvide och polarvide.^[3]

Utbredning

Viden förekommer huvudsakligen i tempererade områden på Norra halvklotet. 2009 fanns, enligt Jordbruksverket ^[4] 36 videarter i Sverige, de flesta i norr. De mest välkända arterna i Sverige är sälg (S. caprea), gråvide (S. cinerea) och knäckepil (S. fragilis).^{[källa behövs]}^{[förtydliga]}

Viden är svåra att artbestämma när hybrider förekommer. Flera odlade arter har naturaliserats, exempelvis vitpil (S. alba), rödvide (S. purpurea) och korgvide (S. viminalis).

Lokalt har plantering av pilevallar varit vanligt förekommande, främst i Skåne där träden utgör ett kännetecken för landskapet. I Skåne finns bandpil, Salix amygdalina (bygdemål: grönpil ^[5]) och bandvide, Salix lanceolata.

Hybrider

Det är vanligt med hybrider inom släktet. Dessa är ofta fertila och kan vålla svårigheter vid artbestämning. Ibland förekommer hybrider med både tre och fyra arter inblandade. Ungskott och sterila exemplar kan många gånger vara omöjliga att identifiera med säkerhet.

Användning

Barken av särskilt jolster, knäckepil, vitpil och sälg har haft stor betydelse vid lädergarvning. För träarbeten har särskilt knäckepil och vitpil utnyttjas. Basten hos olika arter har använts för flätverk av olika slag, bland annat för tillverkning av mattor. För korgflätning har särskilt korgvide, vitpil, knäckepil, mandelpil, rödvide och daggvide brukats. Många tidigblommande arter, då särskilt videarter, har stor betydelse som bifoder.^[3]

Mandelpil, rödvide och korgvide planteras ofta längs stränder som skoning för att binda strandkanten.^[3]

Honblommans fröfjun är så yvigt att man kan göra ljusvekar därav. Detta är anledning till det dialektala namnet vekarepil.^[6]

Medicin

Pilblad användes redan på 500-talet f.Kr. mot smärtor och feber. Felix Hoffmann, en tysk kemist upptäckte också denna egenskap på 1890-talet. Medicinen som utvecklades senare är nu känd under namnen aspirin, magnecyl eller acetylsalicylsyra (salix betyder "pil" på latin).^[7]

Idag används främst Salix purpurea vid framställning av pilträdsextrakt för dess höga halt av salicin och ingår i olika naturmedel. Användning avser främst medel mot gikt, led- och muskelinflammationer och värk, samt huvudvärk. Använd växtdel är stammens och grenarnas bark.^[8]