Tepuísnårsparv

Tepuísnårsparv^[2] (Atlapetes personatus) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3]

Tepuísnårsparv Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar Passerellidae
Släkte	Snårsparvar Atlapetes
Art	Tepuísnårsparv A. personatus
Vetenskapligt namn
§ Atlapetes personatus
Auktor	(Cabanis, 1848)
Utbredning
Synonymer
Tepuibuskfink

Utseende och läte

Tepuísnårsparven är en stor och färgglad sparv. Fjäderdräkten varierar geografiskt, men den uppvisar alltid rostrött huvud, olivgrå ovansida och gult på bröst och buk. Bland lätena hörs torra tjippande ljud och olika otydliga kontaktläten, medan sången består av en kort uppstannande serie med visslade toner.

Utbredning och systematik

Tepuísnårsparv förekommer i tepuís i södra Venezuela och delas in i sex underarter med följande utbredning:^[3]

• Atlapetes personatus personatus – berget Roraima och angränsande tepuí
• Atlapetes personatus collaris – Auyan-Tepui i sydöstra Bolívar
• Atlapetes personatus duidae – berget Duida i Amazonas
• Atlapetes personatus parui – norra Amazonas
• Atlapetes personatus paraquensis – Cerro Paraque och Cerro Yaví
• Atlapetes personatus jugularis – Cerro de la Neblina på gränsen mellan Venezuela och Brasilien

Fågeln förekommer endast på platåberg som kallas tepuier, här Roraima.

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[4][5][6][7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[7]

Levnadssätt

Tepuísnårsparven hittas i fuktiga skogar i tepuier, vanligen ovan 800 meters höjd. Den ses enstaka, i par eller i smågrupper inne i tät undervegetation där den letar igenom torra löv eller mossiga ytor efter frön och insekter. Ibland kan den röra sig ut ur den skyddande växtligheten för att födosöka på mossiga grenar ett antal meter upp ovan mark. Fågeln ses ofta som en del av kringvandrande artblandade flockar.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1]

Noter

1. Birdlife International 2012 Atlapetes personatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
2. Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
3. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
4. Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
5. Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
6. Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
7. Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Atlapetes personatus.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör Atlapetes personatus.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org