Loading AI tools
Tecún Umán – eller Tekun Umam, som namnet skrivs på modern k’iche’ – är en mytomspunnen quichéindiansk fältherre som ska ha dött i ett fältslag vid El Pinar mot spanjorerna i nuvarande Guatemala 1524. Han vördas sedan 1960 som en av Guatemalas nationalhjältar och som en symbol för landets frigörelse.[1]
| Tecún Umán | |
 Tecún Umán (i konstnären Rodolfo Galeotti Torres tolkning) i Quetzaltenango, Guatemala. | |
| Lokalt namn | Tecun Umam |
|---|---|
| Död | 1524 Utanför nuvarande Quetzaltenango |
| Dödsorsak | Dödad i strid |
| Etnicitet | Maya-quiché |
Mayafolket quiché (kiché) på Guatemalas högland hade fram till spanjorernas ankomst 1524 sitt centrum i Utatlán,[2] en betydande stad grundad tidigt på 1400-talet, strax utanför det nutida Santa Cruz del Quiché. Därifrån fördes en expansiv politik på grannarnas bekostnad. Den mest aggressive quichékungen var Q’iqab’, som bland annat lade kaqchikel-folket under sig. Efter dennes död på 1470-talet revolterade dessa och grundade ett eget rike sydöst om Utatlán. Under årtiondena före spanjorernas ankomst hade kaqchiklerna under flera krig mot quichéerna tagit sig in på tidigare quichékontrollerat område. Fientligheterna pågick fortfarande när Hernán Cortés i slutet av 1523 eller i början av 1524[3] skickade ut den spanske conquistadoren Pedro de Alvarado för att inta det nuvarande Guatemala. Alvarado åtföljdes av 120 ryttare, 300 soldater och 200 mexikansk-indianska krigare. Som en följd av den gamla fiendskapen mellan quichéfolket och de övriga indianfolken lyckades inte quiché-kungen övertala dessa att ingå en bred allians mellan de små kungadömena för att möta hotet från spanjorerna.[4] Alvarados styrka möttes 1524 vid El Pinar av en numerärt mycket överlägsen armé från quichéfolket under ledning av härföraren eller generalen Tecún Umán. Den vida slätten gav Alvarados ryttare fritt spelrum och trots det ojämna antalet besegrades quichéarmén. Tecún Umán dödades under striden.[5]
De äldsta inhemska redogörelserna för Tecún Umán härrör från perioden 1550–1570. Berättelsen har redan då förvandlats till en myt med starkt övernaturliga inslag, där slaget vid El Pinar beskrivs som en magisk duell mellan maya-arméns och spanjorernas härförare. Tecún Umán framställs som en stor trollkarl medan Alvarado får övernaturligt bistånd av en kvinnlig andevarelse, jungfru Maria.[4][6] Slutstriden skulle enligt den tidiga version som ges i handskriften Título Nijaib I ha gått till på följande sätt:
”Spanjoren började strida mot de 10 000 indianer som denne härförare Tecum fört med sig ... De kämpade i tre timmar och spanjorerna dödade många indianer. Det gick inte att räkna hur många de dödade ... Då slungade härföraren Tecum upp sig i luften, ty han hade förvandlats till en örn, täckt med (quetzaler)-fjädrar som växte ut inifrån honom; de var inte falska. Han hade vingar som växte ut från hans kropp och han bar tre kronor, en av guld, en av pärlor och en av diamanter och smaragder. Härföraren Tecum anföll för att döda Fältherren[7] som kom ridande till häst, och han gjorde ett utfall mot hästen för att slå ned Fältherren, och han högg av hästens huvud med sin lans ... Och när han såg att det inte var Fältherren som hade dött utan hästen vände han och flög upp i syfte att störtdyka ned och döda Fältherren. Men då försvarade sig Fältherren med sin lans och han spetsade härföraren Tecum mitt igenom ... Och efteråt kallade Fältherren till sig alla sina soldater för att komma och se skönheten hos quetzalindianen. Och han sade till sina soldater att han aldrig hade sett en indian så tapper, så värdig och så täckt in sådana vackra quetzalerfjädrar vare sig i Mexiko, Tlaxcala eller i någon annan del av de nationer han hade erövrat. Och av detta skäl förklarade Fältherren att denna stad hädanefter skulle kallas Quetzaltenango [dvs. Quetzalcitadellet].”[8][9]
En annan version av legenden uppger att ett stort antal quetzalerfåglar ska ha slagit sig ned på den fallne Tecún Umán på slagfältet och hållit dödsvaka till gryningen. När de flög upp i skyn var deras bröst röda av Tecúns blod och alltsedan dess har quetzalern haft röd undersida.[10]
Det exakta datumet för slaget anges varken i de inhemska eller i de spanska källorna, men det utspelade sig sannolikt i februari eller i början av mars 1524.[11] Alvarado redogör för slaget vid El Pinar i sin första rapport till Hérnan Cortés, författad utanför quiché-huvudstaden Utatlán i april 1524.[12] Även om hans rapport inte innehåller namnet Tecún Umán har följande mening uppfattats som en syftning på denne: ”I denna (strid) dog en av de fyra herremännen från staden Utatlán, vilken var överbefälhavare för hela landet.”[13]
Tecún Umán nämns vid namn först av en efterföljande generation i handskrifterna Título Nijaib I (odaterad) och Título (del Ajpop) Huitzitzil Tzunun (från 1567). 1973 publicerade antropologen Robert Carmack dessutom en transkription med spansk översättning av den handskrift Título k'oyoi (eller Coyoy, Coyoi) han funnit. Där redogörs bland annat för ”Tecum Umams” förberedelser inför slaget vid El Pinar.[14] Carmack daterade texten till omkring 1550–1570 och menade att handskriften troligen var den viktigaste källan för att rekonstruera Tecún Umáns liv.[15] Handskriften hade dock redan 1950 påträffats och granskats av den guatemalanske historikern och maya-forskaren Adrián Recinos (1886–1962).[16] Denne valde att inte införliva texten i sin bok Crónicas Indígenas de Guatemala (”Guatemalas inhemska krönikor”) med de viktigaste mindre, inhemska krönikorna, troligen eftersom det finns flera besvärande omständigheter då det gäller frågan om handskriftens värde som historiskt dokument. Texten innehåller dessutom referenser som pekar på att den är senare än vad Carmack hävdat.[17]
De starka mytiska inslagen i kombination med det faktum att Tecún Umán nämns först i flera årtionden efter slaget vid El Pinar har fått vissa historiker att ifrågasätta om denne verkligen har haft ett liv utanför legenden.[18] Frågan om Tecún Umáns existens har diskuterats i ett flertal böcker och engagerar fortfarande guatemalaner på internet.
Slaget vid El Pinar och Tecún Umáns död betraktas officiellt som kulmen på conquistadorernas erövring av det nuvarande Guatemala.[19] Den 22 mars 1960 utsåg den guatemalanska kongressen Tecún Uman till nationalhjälte i Guatemala (”Héroe Nacional de Guatemala”) och den 20 februari som den dag hans död skulle högtidlighållas.[20] Det är dock främst i huvudstaden, Guatemala City, som man årligen firar Tecún Umán som alla guatemalanska folkgruppers gemensamme anfader, som ”en symbol för den amerikanske mannen”, ”utan åtskillnad mellan indian och ladino”. Tecún Umán lovprisas därför varje år av offentliga tjänstemän, regementen och skolbarn, liksom i artiklar i de rikstäckande tidningarna.[21]
Under det trettioåriga inbördeskriget i Guatemala kom Tecún Umán att åberopas som symbolisk gestalt både av den guatemalanska militären och av maya-ledarna.[18] En quiché-shaman förkunnade vid ett tillfälle att Tecún Umán hade återvänt till jorden med två miljoner krigare för ”att bringa rättvisa till Guatemala”.[22]
I samband med 500-årsjubileet av européernas upptäckt av Amerika ökade betydelsen av det inhemska förflutna i nationalistisk riktning som en kontrast till kolonialmakterna i Europa. Tecún Umán blev en centralfigur i debatten om firandet och nationens identitet.[23]
Det sätt på vilken framställningen av berättelsen om hur Pedro de Alvarado med sin obetydliga armé besegrat maya-ledaren Tecún Umáns ofantliga övermakt återgetts i skolorna och i officiella framställningar har av mayabefolkningen upplevts som rasistisk, ett sätt att legitimera européernas oundvikliga dominans över mayafolket.[24][25]
Slaget och Tecún Umáns död ligger till grund för det folkliga dansdramat baile de la conquista (”Erövringsdansen”).[1][26] Dansen importerades ursprungligen från Spanien, där den återger återerövringen av Spanien från de muslimska morerna. I Guatemala benämndes spanjorerna med sina blonda, ljushyade masker ”Cristianos” (”kristna”) medan motståndarna bar svarta masker och kallas ”moros” (”morer”). I det guatemalanska höglandet har däremot morernas ledare döpts om till Tecún Umán och han bär en uppstoppad quetzaler i sin magnifika huvudbonad; de kristnas ledare blev i sin tur omdöpt till Pedro de Alvarado.[27]
Diane M. Nelson beskriver i sin bok 1999 hur hon bevittnat dansen efter inbördeskrigets massakrer i Nebaj 1985. Dansen pågick i över en vecka och återgav skärmytslingar mellan de två arméerna medan Tecún Umáns officerare och spåman spionerade på Alvarado, förutsåg framtiden och förödmjukade spanjorerna på olika sätt. Efter att Tecún Umán "dödats" i slaget placerades hans kropp i en kista med glasväggar som fördes genom staden. Paraden blev en kanal för invånarnas starka reaktioner av sorg över sina döda och sitt hat mot de ansvariga. [28]
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
