Svenska bleck- och plåtslagareförbundet

Svenska bleck- och plåtslagareförbundet var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som bildades 1893 och upphörde 2000 då det uppgick i Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Svenska bleck- och plåtslagareförbundet
Historia
Grundat	1893
Upplöst	2000
Huvudorganisation	Landsorganisationen, LO. Anslutning 1899. Bleck- & plåtslagaren. Malmö: Svenska bleck- & plåtslagareförbundet. 1898-1957. Libris 3680804
Övrigt
Förbundstidning	Byggnadsarbetaren: organ för Svenska byggnadsarbetareförbundet. Stockholm: Svenska byggnadsarbetareförbundet. 1957-. Libris 3406717

Plåtslagare på Storkyrkans tak, Stockholm 1903

Historia

• 1881 bildades den första fackföreningen inom bleck- och plåtslagareyrkena i Stockholm och den ledde en av de första strejkerna år 1883. Därefter tillkom andra fackföreningar på olika orter och de anslöt sig till Svenska järn- och metallarbetareförbundet.
• 1893 tog Malmö bleck- och plåtslagareförening, som bildats 1883, initiativ till en kongress där Svenska bleck- och plåtslagareförbundet bildades. Nio ombud för plåtslagare i Malmö, Göteborg, Kristianstad, Lund och Helsingborg och två representanter för det danska förbundet samlades i Helsingborg. Ordförande blev G. Kling.
• 1900 bildades en resehjälpskassa som snart ombildades till en resehjälps- och arbetslöshetskassa.
• 1907 hade förbundet 51 avdelningar med 1 849 medlemmar.
• 1909 deltog förbundet i storstrejken och den jämte depression och arbetslöshet gjorde att förbundets medlemsantal sjönk för att först 1929 uppnå 1907 års nivå.
• 1914 slöts avtal med Svenska metallindustriarbetareförbundet och året efter även med Svenska järnvägsmannaförbundet om fri övergång för bleck- och plåtslagare. Detta i avsikt att förebygga tvister förbunden emellan angående yrkesgruppens fackliga tillhörighet. Men denna diskussion fortsatte ändå under 1920- och 1930-talen. Enligt LO:s industriförbundsprincip skulle plåtslagarna tillhöra Byggnadsarbetareförbundet. Men plåtslagarna hävdade ståndaktigt sin särart under åren.
• 1925 anslöts förbundet till det gemensamma förhandlingsorganet Samverkande byggnadsfackförbunden som fanns kvar till 1949.
• 1941 bildades en egen erkänd arbetslöshetskassa och den gamla understödsfonden upphörde.
• 1950 hade förbundet 67 avdelningar med 3 379 medlemmar.
• 1980 hade förbundet 5 616 medlemmar, varav 5 612 män och 4 kvinnor. ^[1]
• 2000 uppgick förbundet i Svenska byggnadsarbetareförbundet.