Loading AI tools
bok med koppargravyrer över Sverige på 1600-talet Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Suecia antiqua et hodierna (latin för "Det forna och nuvarande Sverige"), även vardagligt kallad Suecian, är ett topografiskt planschverk med koppargravyrer över stormaktstidens Sverige på 1600-talet. Verket var från början tänkt som en gåva till främmande makter och betydelsefulla personer men började ges ut för försäljning 1716. Den innehåller 353 planscher varav ett hundratal är bilder på städer i dåvarande Sverige (inklusive Österlanden); något fler på slott och herresäten och resten är historiska platser som Birka och Uppsala högar, kyrkor eller annat som låg i samtidens intresse.
Det utarbetades främst av arkitekten och ämbetsmannen Erik Dahlbergh och bekostades av staten. Gravyrerna var dock inte alltid med sanningen överensstämmande, då Dahlbergh ofta tog med planerade ändringar, som sedan inte visade sig bli av.[1] Detta bör dock ses ur dåtidens syn på verket som snarare hade en retorisk funktion. Dessutom placeras ofta människor och hus i bilderna som inte är skalenliga, vilket fick byggnaderna att se större och pampigare ut än de i verkligheten var. Ett tydligt exempel på detta förstorande är vyn över Linköping där man får bilden av att Linköpings domkyrka och slott är mycket stora i jämförelse med den övriga bebyggelsen och framförallt i jämförelse med den intilliggande S:t Larskyrkan, vilken i själva verket enbart har något mindre dimensioner än domkyrkan.
Erik Dahlbergh påbörjade arbetet 1660 och han reste runt i Sverige för att teckna av städer och viktiga byggnader. Han anlitade de bästa gravörerna från Frankrike och Holland och reste själv till Paris för att leda arbetet med graveringen. På grund av kriget med Danmark var det ett nära nog tioårigt avbrott i arbetet med verket fram till mitten av 1680-talet då arbetet återupptogs. Dahlbergh fick hjälp med tecknandet av miniatyrkonstnären vid Antikvitetskollegium Johan Lithen (1663–1725), och i några fall också av gravören Johannes Aveelen (fem stockholmsvyer) och hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl ("de renodlat dekorativa planscherna"). En del motiv över Drottningholms slott utfördes av kopparstickaren Willem Swidde från Holland. För tryckningen användes den för mer påkostade verk standardmässiga tekniken kopparstick, i hög grad med hjälp av franska gravörer. En textdel planerades också, 1661 fick Johannes Loccenius uppdraget att författa beskrivningar på latin av de objekt Erik Dahlbergh låtit avteckna. Av oklar anledning blev dock texten aldrig tryckt och finns idag endast bevarad som handskrift i Kungliga biblioteket. När Dahlbergh dog 1703 var verket fortfarande ofullbordat.
Tryckningen av detta monumentala verk blev långdragen, delvis beroende på att flera av huvudpersonerna avled. Vissa av planscherna och också en mindre del av texten trycktes redan i slutet av 1690-talet. 1716 beslöt man slutligen att utge vad som då fanns färdigtryckt – 353 planscher av 416 då färdiggraverade plåtar. Verket var från början inte avsett för försäljning utan skulle utdelas som ett artighetsbevis till främmande makter, deras sändebud, lärda och andra betydelsefulla personer. Senare lämnades gravyrsamlingen till Riksgäldskontoret, som sålde den mot kontant betalning eller lämnade den som likvid för fordringar på Kronan[2] och på 1740-talet reades många av de kvarvarande exemplaren ut. 1746 var större delen av utgåvan såld.
Kopparplåtarna till detta verk var under en lång följd av år förkomna; men påträffades slutligen på en vind i Stockholms rådhus bland en hop skräp, och förvaras nu på Kungl. biblioteket.[1]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
