Frikativor (plural av frikativa)[1] är samlingsnamnet för kontinuerliga brusande språkljud. De produceras genom att luft pressas genom en förträngning i artikulationssystemet så att ett brusljud uppstår. De är relativt långa, börjar och slutar mjukt samt saknar ocklusionsfas.[2]
| Artikulationssätt |
| Nasal |
| Klusil |
| Frikativa |
| Affrikata |
| Lateral |
| Approximant |
| Halvvokal |
| Likvida |
| Flapp |
| Tremulant |
| Ejektiva |
| Implosiva |
| Klickljud |
I svenskan
I svenskan används flera frikativor, varav några är allofoner:
- labiodental: tonlöst [f], tonande [v],
- alveolar: tonlöst [s],
- postalveolar: tonlöst [ʃ] (sj-ljud i vissa dialekter),
- retroflex: tonlöst [ʂ] (sj-ljud i vissa dialekter, rs-ljud i vissa dialekter),
- palatal: tonlöst [ç] (tj-ljud i vissa dialekter), tonande [ʝ] (allofon av j-ljudet),
- alveolopalatal: tonlöst [ɕ] (tje-ljud),
- variant av velar: tonlöst [ɧ] (sj-ljud i vissa dialekter), samt
- glottal: tonlöst [h], tonande [ɦ] (de två är fonematiskt identiska).
- uvular: tonande [ʁ] (r-ljud i södra Sverige)
Se även
Referenser
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
