Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Sophie av Nederländerna, född 1824, död 1897, var en storhertiginna av Sachsen-Weimar-Eisenach. Gift i Haag 8 oktober 1842 med sin kusin storhertig Karl Alexander av Sachsen-Weimar. Hon var Nederländernas tronarvinge 1890-1897.
| Sophie av Nederländerna | |
 | |
| Född | 8 april 1824[1][2][3] Haag[4] |
|---|---|
| Död | 23 mars 1897[1][2][3] (72 år) Weimar[4] |
| Begravd | Weimarer Fürstengruft |
| Medborgare i | Konungariket Nederländerna[4], Sachsen-Weimar-Eisenach[4] och Tyska riket[4] |
| Sysselsättning | Aristokrat, redaktör[5] |
| Make | Karl Alexander av Sachsen-Weimar (g. 1842–)[6][4] |
| Barn | Karl August av Sachsen-Weimar (f. 1844)[7][4] Marie Alexandrine van Saxen Weimar Eisenbach (f. 1849)[7][4] Princess Maria Anna of Saxe-Weimar-Eisenach (f. 1851)[7][4] Elisabeth von Sachsen-Weimar-Eisenach (f. 1854)[7][4] |
| Föräldrar | Vilhelm II av Nederländerna[4] Anna Pavlovna av Ryssland[4] |
| Släktingar | Vilhelm III av Nederländerna (syskon) Henrik av Nederländerna (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Sophie undervisades som barn av sin far i ämnen som religion, mjölkning, osttillverkning och vävning. Senare blev hon i Weimar ansvarig för att det litterära arvet efter Goethe och Schiller sammanställdes i det så kallade Goethe-Schiller-Archiv. Hon medförde en stor förmögenhet och var mycket aktiv inom välgörenhet.
Hon grundade ett institut för blinda och döva i Weimar, en flickskola, ett spa för barn (Bad Sulza), ett hem för diakonissor i Weimar, och grundade flera skolor och kyrkor och stiftelser i den fattigaste delen av landet.
Sophie blev Nederländernas tronarvinge efter sin brors (kung Vilhelm III) död 1890 och stod i tur att ärva tronen ifall hennes brorsdotter skulle avlida. Efter sin äldsta sons död 1894 avslutade hon sitt offentliga liv. Hon avled av hjärtsvikt efter en förkylning.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
