Snärjmåra
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Snärjmåra (Galium aparine L.) är en ört tillhörande familjen måreväxter. Namnet kan förtydligas som vitblommig snärjmåra för att skilja den från förväxlingsarten (grönblommig) småsnärjmåra.
| Snärjmåra | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Gentianaordningen Gentianales |
| Familj | Måreväxter Rubiaceae |
| Släkte | Måror Galium |
| Art | Snärjmåra G. aparine |
| Vetenskapligt namn | |
| § Galium aparine | |
| Auktor | L., 1753 |
 | |
Växten är ettårig och dör efter frösättningen. Frön kan emellertid gro redan samma år och övervintra.
Ordet snärjmåra finns i skrift belagt i svenska språket sedan 1792.
Plantan blir mellan 30 och 120 cm lång, i enstaka fall ända till 300 cm.. Både stjälken och bladen är försedda med små krokborst, som gör att plantan mycket lätt fastnar i både djurs päls och på människors kläder. Detta är ett sätt för växten att sprida sig.
Den fyrkantiga stjälken är oftast nedliggande. Den är grenad på ett fåtal ställen. Stjälken bryts lätt vid belastning, vilket bidrar till växtens stora spridningsförmåga.
Roten är en pålrot, som kan tränga ner ända till 35 cm. På roten kan finnas svampar i symbios, men saknas ofta.
Bladen sitter i kransar i flera plan utefter stjälken. Varje krans innehåller 6 à 8 blad, 12 – 60 mm långa och 3 – 8 mm breda. På bladens ovansida sitter uppåtriktade borst; borsten på bladkanten är riktade bakåt.
Snärjmåra blommar från juni till september. Blommorna är vita, 1,5 till 3 mm i diameter och sitter i knippen om 2 till 5. Blomman har 4 kronblad, 1 pistill och 4 ståndare. Pistillen har 2 märken, vilket styr den kommande fruktsättningen i 2 rum.
Varje planta kan ge upphov till mellan 300 och 400 frukter.
Frukten är två-rummig med en skiljevägg emellan. Till det yttre ser det ut som två hopklistrade kulor. Vardera rummet innehåller 1 frö. En mogen frukt väger 7 – 9 mg, det kulformade fröet ca 3,7 mg.
Snärjmåra är idag ett av de vanligaste förekommande ogräsen inom jordbruksproduktionen.[1] 2003 fanns det snärjmåra på 12 % av all åkerareal i Sverige enligt en undersökning.[2] Snärjmåra är både höst- och vårgroende. Det är framförallt ett problem på åkermark med en hög lerhalt, och vid reducerad jordbearbetning, så kallat plöjningsfri odling.[1]
Snärjmårans långa rot kan suga ut de näringsämnen, som annars kommit den önskade grödan till del.
Snärjmåra är ganska motståndskraftig mot kemisk bekämpning. Starka plantor kan repa sig och fortsätta fröa av sig. Medel som prövats är
Snärjmåra innehåller mycket askorbinsyra (C-vitamin).
Kromosomtal 2n = 42, 44, 66 och 88. Orsaker till att flera värden förekommer för formellt samma art kan diskuteras. Därvid är att notera att 44, 66 och 88 är multiplar av 11, däremot icke 42, vad nu det kan ha för betydelse vid genetisk klassifikation av varieteter.
Skuggtålig, gynnad av nitrater och fosfater.
pH bör ligga mellan 5,5 och 8.
På hösten grodda frön klarar vinterkyla ned till —17 °C.
Snärjmåra har följt människan sen yngre stenåldern, och finns därför intill bebyggelse och där människor präglat marktypen, t.ex. ruderatmark.
Snärjmåra är mycket vanlig i större delen av Europa och ett stycke österut i tempererade delar av Asien.
I nordväst-Afrika finns den i Atlasbergen.
I bergsområden når snärjmåra 1 200 m ö h, undantagsvis upp till 1 400 m ö h.
I Norge når den latitud 70°, men i övriga Norden saknas snärjmåra norr om polcirkeln.
Efter introduktion i Nordamerika numera spridd i många delstater i USA samt på sina håll i Kanada.
Snärjmåra har förr använts för att sila mjölk.[3] I senare tid ersatt av ulaxfilter.
Plinius den äldre använde snärjmåra mot bett av ormar och spindlar samt mot ont i öronen och för att stoppa blödningar.
I nutida folkmedicin används snärjmåra, färsk eller torkad, som diuretikum, för att dämpa inflammationer i muskler, mot sömnlöshet, söndermalet till en gröt vid behandling av hudproblem.
Färska blad kan användas i grönsaksoppor. En dekokt på torkade blad kan ge dryck (ofta felaktigt kallat te).
Färska frukter kan ätas som de är, och kan läggas i en grönsallad. Torkade frukter kan användas som surrogat för kaffe, ty de innehåller en smula koffein.
Inom homeopati används blommande kvistar av snärjmåra, där kallat Gali, för behandling av någon åkomma.
En "användning" är som mat åt minst 40 insektarter (larver), t.ex.:
För somliga av dessa passar inga andra växter som mat än just snärjmåra.
En del svampar angriper snärjmårans överjordiska delar och betraktas som sjukdomar för snärjmåra (men svampar i symbios på roten är nyttiga för växten):
Snärjmåra har av äldre botaniker skämtsamt kallats Aparine philantropos (Latin philantrops = människovän, p.g.a. att växten klänger sig fast i kläderna).[4] Aparine philantropos ska dock inte uppfattas som en erkänd synonym till Galum aparine.
Två ekologiska skillnader har identifierats: Den ena typen håller till på öppna fält, t.ex. åkermark; den andra föredrar mer skuggiga platser, såsom intill häckar o d.
I Sverige förekommer två varieteter av snärjmåra:
Inga hybrider är kända.
| Namn | Trakt | Referens | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Knappa-skörr | [5] | ||
| Lové | Sydöstra Blekinge | ||
| Skörv | Skåne | [6] | |
| Snärj(e)gräs | [4] | I Småland används denna benämning även om Galium infaustum och Galium spurium, Lille-snärjegräs = Småsnärjmåra | |
| Snärpegräs | Bohuslän | [7] | |
| Tina | [8] | Brukas mest i pluralis (tinor) | |
| Vatten-binda | Roslagen | [9] | |
_sl2.jpg)
_sl12.jpg)
_sl18.jpg)
_sl24.jpg)
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
