Skalunda

För gruvan i Sköldinge socken, se Skalunda gruva.

Skalunda är kyrkbyn i Skalunda socken på Kålland i Lidköpings kommun. Mellan 2015 och 2020 avgränsade SCB här en småort.^[4]

Skalunda
kyrkby
Skalunda kyrka
Land	Sverige
Län	Västra Götalands län
Kommun	Lidköpings kommun
Distrikt	Skalunda distrikt
Koordinater	58°32′54″N 13°0′44″Ö
Area	22 hektar (2015)[1]
Folkmängd	54 (2015)[1]
Befolkningstäthet	2,5 inv./hektar
Tidszon	CET (UTC+1)
- sommartid	CEST (UTC+2)
Småortskod	S4355[1]
Beb.områdeskod	1494SB113 (2015–2020)[2][3]
Geonames	2678316
Ortens läge i Västra Götalands län Ortens läge i Västra Götalands län
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata

I Skalunda finns flera fornlämningar bland annat gravar av järnålderstyp och vid kyrkan finns två runstenar.

Under tidig medeltid fanns i Skalunda en kungsgård, en av åtta i Västergötland som tillhörde Uppsala öd, vars ålder är obekant. Namnet på två gårdar, Lagmansgården och Lagmanstorp indikerar att där också varit platsen för områdets lagman. Skalunda var under medeltiden en ort av betydelse och förvaltningscentrat över ett större område, det så kallade "Skalunda bo".

Skalunda hög.

Skalunda hög

250 meter nordväst om kyrkan ligger Västsveriges största – och Sveriges näst största – gravhög, Skalunda hög. Dess storlek – omkring 65 meter i diameter och 7 meter hög – är jämförbar med de största uppländska kungshögarna från folkvandringstid och bara något mindre än Anundshög i Västerås. Gravhögen utpekades 1956 av Birger Nerman som den sannolika platsen där Beowulf, en geatisk sagokung, skulle ligga begraven – en idé som emellertid inte är underbyggd på ett vetenskapligt sätt.

Gravhögen är ännu inte utgrävd, men C14-undersökningar från markytan har daterat den till c:a 600-talets början. Intill högen finns också en domarring som består av sju cirkelställda klumpstenar. Dess diameter är tio meter.

400 meter sydöst om kyrkan finns ännu en gravhög som benämns Kung Skjolms hög. Den är 25 meter i diameter och 2,5 meter hög. På kyrkogården står två runstenar (Vg 44-45).

Se även

• Västergötlands bon

Referenser

• 3:1, Riksantikvarieämbetet.
• Burström, Mats: Skalunda hög, historier kring en hög. Mellan bronssköld och JAS-plan. Glimtar av Lidköpingsbygdens historia. 1996. Sid. 79-92.
• Ewald, Gustaf. (1950). Är Skalunda hög kung Beowulfs grav? Västgöta-Bygden nr 1, sid 335-336. (Om *Birger Nermans och °Carl Otto Fasts idéer angående hednatima kungars gravplats.)
• Flink, G.: Landet mellan Larva Bäsing och Skalundahögen. Arkeologi i Sverige 1982-83. 1986.
• Nerman, B. När kom Västergötland under svearnas välde? Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1956.
• Artikeln Skalunda från Fotevikens Museum.
• Thorstensson, Gunnar: Skalundahögen. Västgötabygden, tidskrift för hembygdsarbete, natur- och kulturminnesvård. Västergötlands hembygdsförbund 1996. Sid 10-11.

Noter

1. Småorter 2015, SCB, 19 december 2016, läs online.^{[källa från Wikidata]}
2. Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.^{[källa från Wikidata]}
3. Avregistrerade och nyregistrerade statistiska småorter 2020, SCB, 31 mars 2022, läs online.^{[källa från Wikidata]}
4. Förändringar i antalet småorter 2010-2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016.