Serial Digital Interface
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Serial Digital Interface (SDI) är en standard (ITU-R BT.656 , CCIR601 och SMPTE 259M) för digital överföring av videosignaler, som endast används i professionella sammanhang. SDI stöder hastigheterna 270 Mbit/s, 360 Mbit/s, 143 Mbit/s, och 177 Mbit/s.
- 143 Mbit/s har använts för digitaliserad NTSC-kompositvideo
- 177 Mbit/s har använts för digitaliserad PAL-kompositvideo
- 270 Mbit/s används för digital komponentvideo
- 360 Mbit/s används för digital komponentvideo
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Standarden togs fram med flexibilitet som målsättning, och använder samma koaxialkablar (75 ohm), som används vid olika typer av analog överföring och kan vara upp till ca 300 m långa. Ingen kryptering används, vilket gör att SDI inte förekommer i konsumentprodukter, där kopieringsskydd som HDCP ofta används efter påtryckningar från filmindustrin.
High Definition Serial Digital Interface (HD-SDI) är en vidareutveckling av SDI, som standardiserats i SMPTE 292M. HD-SDI har högre överföringskapacitet än SDI och kan föra över data med en nominell hastighet av 1,485 Gbit/s. Det finns även en annan standard, SMPTE 372M (kallad dual link), som i princip består av två SMPTE 292M-länkar med en sammanlagd nominell överföringskapacitet på 2,970 Gbit/s.
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.