Safavider

Safaviderna var en persisk dynasti härstammande från Ardabil som härskade från 1501 till 1736 i Persien och etablerade shiaislam som Persiens officiella religion.^[1]

Irans historia
Denna artikel är en del av en serie
Förhistoria
Civilisationen i Jiroft (3000–500 f.Kr.)
Kungadömet Elam (2700–539 f.Kr.)
Efter indoeuropeiska invandringen
Medien (728–550 f.Kr.)
Akemeniderna (648–330 f.Kr.)
Alexander den store (330–323 f.Kr.)
Seleukiderna (323–150 f.Kr.)
Partien (250 f.Kr.–226 e.Kr.)
Sasaniderna (226–650)
Efter den islamiska erövringen
Umayyadernas kalifat (661–750)
Abbasidernas kalifat (750–1258)
Tahiriderna (820–873)
Saffariderna (861–1003)
Samaniderna (875–999)
Ziyariderna (928–1043)
Buyiderna (934–1055)
Ghaznaviderna (963–1187)
Seldjukerna (1037–1187)
Khwarezmiderna (1077–1231)
Ilkhanatet (1256–1353)
Muzaffariderna (1314–1393)
Timuriderna (1370–1506)
Modern tid
Safaviderna (1501–1736)
Afshariderna (1736–1802)
Zanddynastin (1750–1794)
Qajardynastin (1781–1925)
Pahlavidynastin (1925–1979)
Iranska revolutionen 1979
Islamiska republiken Iran 1979–

Karta över det safavidiska imperiet

Dynastin var av kurdiskt ursprung^[2][3] och grundades av Ismail I.^[4] Dess storhetstid inföll under shah Abbas I (1588-1629) då Isfahan var huvudstad.

Safaviderna hade en mycket stark militärmakt och kunde genom denna kontrollera riket. Namnet kommer av Safi-al-din, som levde i slutet av 1200- och början av 1300-talet, och som ses som grundaren till sufiorden Safavidorden.^[5] Under Safavidernas tid ändrades dåvarande Persiska rikets huvudstad från Isfahan till Ardabil, i nuvarande iranska regionen Azarbaijan.

Under ett par korta perioder kontrollerade safaviderna även territoriet motsvarande nuvarande Irak, från början av 1500-talet till 1534 och åren 1623–1638, efter vilka Osmanska riket tog makten i området.^[6]

• 
  Shah Abbas (I) den store.
• 
  Det safavidiska Irans flagga.