väpnade styrkor och övriga militära trupper i Ryssland Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Ryska federationens väpnade styrkor (ryska: Вооружённые силы Российской Федерации/Vooruzjonnyje sily Rossijskoj Federatsii) är en formell samlingsbenämning på försvarsgrenarna inom den Ryska federationens militär. Styrkorna är organiserade i tre försvarsgrenar: armén, flottan och luft- och rymdförsvarsstridskrafterna – samt två självständiga stridsgrenar, de strategiska robotstridskrafterna och luftanfallsstyrkorna.
| Ryska federationens väpnade styrkor Вооружённые си́лы Росси́йской Федера́ции Vooruzjonnyje sily Rossijskoj Federatsii | |
 Rysslands väpnade styrkors emblem. | |
| Information | |
|---|---|
| Nation | Ryssland |
| Grundad | 1992 |
| Organisationer | Rysslands armé Ryska flottan Rysslands luft- och rymdförsvarsstridskrafter Rysslands rymdstridskrafter Rysslands luftanfallstyrkor  Rysslands strategiska robotstridskrafter |
| Högkvarter | Ryska federationens försvarsministerium |
| Högste befälhavare | President Vladimir Putin |
| Statsråd | Försvarsminister Andrej Belousov |
| Försvarschef | Generalstabschef Valerij Gerasimov |
| Vapenför ålder | 16-49 år |
| Militärtjänst | från 18 års ålder |
| Stående styrkor | 1 100 000 |
| Reservstyrkor | 2 059 000 |
| Ekonomi | |
| Budget | 1450 miljarder kr (2023) |
| Andel av BNP | 6,3 % (2023) |
| Leverantörer | Vitryssland (MZKT), Italien (Iveco), Iran (HESA), Nordkorea |
| Övrigt | |
| Historia | Rysslands militärhistoria |
Inom den Ryska federationen finns utöver dessa försvarsgrenar ett flertal militära och paramilitära enheter som är fristående från de väpnade styrkorna och underordnade andra ministerier än försvarsministeriet: nationalgardet, gränstrupperna, kustbevakningen, civilförsvarstrupperna samt kosacksamfälligheter.
De ryska underrättelse- och säkerhetstjänsterna är djupt integrerade i försvarplaneringen och förfogar över ett antal specialförband (spetsnaz): yttre underrättelsetjänsten, federala säkerhetstjänsten och federala skyddstjänsten.
.svg)
De väpnade styrkorna under försvarsministeriet är organiserade i fem försvarsgrenar:
(Rysslands rymdstridskrafter ingår sedan 2015 i Luft- och rymdförsvarsstridskrafterna då flygvapnet och rymdstridskrafterna slogs samman i en och samma försvarsgren.)[4]
Sammanlagt uppgår detta till 1 100 000 stående styrkor som står till försvarsministeriets förfogande, dock ska denna siffra öka till 1 500 000 i enlighet med ett dekret utfärdat i september 2024 av presidenten. Utöver detta uppgår de väpnade styrkornas reserver till 1 500 000 (främst till armén). Ytterligare 559 000 paramilitära styrkor står till försvarsministeriets förfogande.[2]
Det logistiska stödet för de ryska väpnade styrkorna (ryska: Материально-техническое обеспечение Вооружённых сил Российской Федерации, bokstavligen "materiel-tekniskt stöd"), är en stödorganisation bestående av lednings- och kontrollorgan som ansvarar för den tekniska och logistiska försörjningen av samtliga försvarsgrenar inom de ryska väpnade styrkorna.[5]
Inom den Ryska federationen finns utöver dessa försvarsgrenar ett flertal militära och paramilitära enheter och formationer som är fristående från de väpnade styrkorna och är underordnade andra ministerier än försvarsministeriet.
Rysslands nationalgarde uppgår till 340 000 man (2016). Nationalgardet bildades som en efterföljare till inrikestrupperna, men lyder till skillnad från vad dessa gjorde direkt under den Ryska federationens president.[6]
Gränstrupperna (ryska: Пограничные войска России, Pogranichnyie Voiska Rossii) under den Ryska federationens federala säkerhetstjänst uppgår till 170 000 man (2017). Till gränsbevakningen hör även kustbevakningen.[7]
Civilförsvarstrupperna är ett militärt förband underställt Ryska federationens katastrofministerium. Uppgick 2014 till 7 200 man.[8]
Specialförband som lyder under kommandot för särskilda operationsstyrkor inom generalstaben. De utgör även en självständig enhet inom de väpnade styrkorna. De är ansvariga för underrättelse- och sabotageoperationer, terrorbekämpning, kontraspionage och gerillakrigföring. Uppgick 2021 till 2 500 man.[9]
Kosacksamfälligheter i Ryska federationen (ryska: Государственный реестр казачьих обществ; Statligt registrerade kosacksamfälligheter) är sedan 1995 statligt erkända frivilligorganisationer med kosacktraditioner som åtagit sig att utföra tjänster åt det allmänna, dock formellt utan att skapa paramilitära strukturer eller militära förband. Trots detta har de registrerade kosackerna spelat en direkt militär roll sedan den ryska invasionen av Georgien 2008.[10]
Det uppskattas finnas upp till 10 miljoner kosacker i Ryssland, varav omkring 740 000 är anslutna till registrerade kosackorganisationer. Av dessa är cirka 600 000 engagerade i gräns- och säkerhetsuppdrag.[11] Enligt uppgifter strider cirka 25 000 kosacker i Ukraina på Rysslands sida sedan den fullskaliga invasionen inleddes.[12]
Registrerade kosacker har vissa särrättigheter, som att tilldelas tjänstgöringsgrader och bära gradbeteckningar, utmärkelsetecken, kosackuniformer, nagajkor (piskor), sablar och dolkar samt i vissa sammanhang skjutvapen. De registrerade kosackerna delas in i härar efter tillhörighet:
Rysslands president är högste befälhavare.
Försvarsministern ansvarar för att trupperna är tillgängliga och utrustade under den beredskap som erfordras. Parlamentet (statsduman) utövar lagstiftande makt genom regeringen. Stridskrafterna administreras av försvarsministeriet.
Generalstabschefen är ansvarig för att leda och koordinera militära operationer och strategisk planering. Denne fungerar även som rådgivare till den ryska presidenten (som också är överbefälhavare) och försvarsministern.
Markstridskrafter samt flyg- och rymdstridskrafterna och marinen är fördelade på fem militärområden som också utgör fem gemensamma strategiska kommandon. I vart och ett av de fem militärområdena finns ett strategiskt-operativt kommando vilket samordnar och leder de olika försvarsgrenarnas insatser inom militärområdet:
Den ryska marinen består av fyra flottor och en flottilj:
Den ryska militären är ett hybridsystem som kombinerar värnpliktiga med kontrakterade volontärer;med vissa undantag kräver rysk lag ett års militärtjänst för alla manliga medborgare mellan 18 och 27 år. Trots ansträngningar för att professionalisera sina styrkor sedan början av 2000-talet, är man fortfarande starkt beroende av värnpliktiga, där kontrakterade soldater främst är koncentrerade i elitförband.[13]
Att uppskatta de ryska militära utgifterna är komplext; den årliga upplagan IISS Military Balance har gång på gång belyst detta problem i sin rapport om Ryssland. IISS Military Balance påpekar att vid en enkel observation verkar den militära budgeten vara lägre än vad som skulle kunna förväntas utifrån storleken på de väpnade styrkorna eller storleken på det militärindustriella komplexet. Enligt vissa uppskattningar ligger de totala ryska försvarsutgifterna nu på andra plats i världen, efter USA. Enligt Alexander Kanshin, ordförande för Rysslands offentliga kammare för frågor rörande veteraner, militär personal och deras familjer, förlorar den ryska militären upp till 150 miljarder kronor årligen på grund av korruption.
Till följd av den ryska invasionen av Ukraina har den ryska regeringen kraftigt ökat de militära utgifterna. Denna ökning var nödvändig för att täcka förluster i kriget och omvandla Ryssland till en krigsekonomi. Den 5 oktober 2023 meddelade Vladimir Putin att Rysslands utgifter för försvar och säkerhet nu uppgår till 6 % av landets BNP. Enligt SIPRI uppgick Rysslands militära uppgifter 2023 1450 miljarder kronor, vilket motsvarar 6,3 % av landets BNP.[14]
De ryska underrättelse- och säkerhetstjänsterna är djupt integrerade i försvarplaneringen och förfogar över ett antal specialförband (spetsnaz): yttre underrättelsetjänsten, federala säkerhetstjänsten och federala skyddstjänsten.[15]
Ryska federationens underrättelsetjänst är en militär myndighet med ansvar för Rysslands underrättelsetjänst direkt underställd Ryska federationens president. Den har till uppgift att skydda individen, samhället och staten från externa hot.
Ryska federationens federala säkerhetstjänst är en militär myndighet underställd den Ryska federationens president.
Federala skyddstjänsten (ryska: Федеральная служба охраны, Federal'naya sluzhba ochrany) är en central militär myndighet, som lyder direkt under den Ryska federationens president. Myndigheten har 30 000 anställda. Dess uppgift är att skydda landets högsta politiska ledning samt att bedriva signalspaning.
Lantmilitära grader används av Ryska armén, Ryska flygvapnet, Ryska luftburna stridskrafterna, Ryska strategiska robotstridskrafterna, Ryska rymdstridskrafterna, Ryska flottan (marinflyget, marininfanteriet, kustartilleriet och basförbanden samt gemensamma personalkårer som mariningenjörskåren, marinläkarkåren m.m.), Inrikesministeriets högsta ledning (även om de inte är militärer), Ryska federationens inrikestrupper (utom marinförbanden), Ryska federationens federala säkerhetstjänst, Ryska federationens gränsbevakning, Federala skyddstjänsten, Ryska federationens underrättelsetjänst, Katastrofministeriets civilförsvarstrupper, militär personal i det statliga brandförsvaret, militäråklagare och militärdomare.
En militärperson som tillhör ett gardesförband använder ordet garde som del av sin grad; gardeskapten, gardessergeant. Medicinalofficerare, veterinärofficerare och justitieofficerare lägger till en beteckning efter sin grad; kapten vid medicinalväsendet, major vid veterinärväsendet, överste vid justitieväsendet.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
