Calochortus

	Calochortus
	Prärielilja (C. gunnisonii var. perpulcher)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga blomväxter; Monocotyledonae
Ordning	Liljeordningen; Liliales
Familj	Liljeväxter; Liliaceae
Underfamilj	Calochortoideae
Släkte	Prärieliljesläktet; Calochortus
Vetenskapligt namn
	§ Calochortus
Auktor	Pursh, 1814

Calochortus^[1] eller prärieliljesläktet är ett släkte av liljeväxter, som ingår i familjen liljeväxter,^[1] med ca 70 arter, alla förekommande i Nordamerika (främst västra USA).^[2]^[3]

Snabbfakta Systematik, Domän ...

Stäng

Beskrivning

Calochortus har en eller flera blommor på en stam som utgår från en lök, vanligtvis på våren eller tidigt på sommaren. Till skillnad från de flesta andra Liliaceae skiljer sig Calochortus kronblad i storlek och färg hos dess täckblad.^[4] Blommor kan vara vita, gula, rosa, lila, blåaktiga eller strimmiga. Kronbladens insidor är ofta mycket "håriga". Dessa hårstrån, tillsammans med nektarn, används ofta för att skilja arter från varandra.^[2]

Förekomst och livsmiljö

Släktet Calochortus omfattar ca 70 arter fördelade från sydvästra British Columbia, genom Kalifornien och Mexiko, till norra Guatemala och österut till New Mexico, Nebraska och Dakota. Calochortus är den mest spridda släkten Liliaceae på den nordamerikanska Stillahavskusten.^[4] Av dessa är 28 arter endemiska för Kalifornien.^[5]

År 1998 genomförde T. B. Patterson en fylogenetisk analys av släktet och delade upp det i sju huvuddelar. Studien visade på starkt lokaliserad specialicering, så att olika grupper var starkt kopplade till specifika livsmiljöer, enligt följande:^[6]

Mariposas: torra gräsmarker, öppen kaktusmark, halvöknar,
Stjärntulpaner: våta ängar,
Kattöron: montan skogsmark,
Fe-lyktor: ekskogar, täta skogar.

Användning

Matlagning

Lökarna av många arter äts av indianer.^[7] De äts råa, eller samlades på hösten och kokades, och blomknopparna när de var unga och färska.^[7] De åts av mormonska bosättare mellan 1853 och 1858 när hungersnöd hotade nya invandrare i Great Salt Lake Valley på grund av felslagna skördar.

Indianer kallade Calochortus "sego" och använde den som mat, i ceremonier och som en traditionell medicinalväxt.^[7]

Odling

Vissa Calochortusarter odlas som prydnadsväxter av specialskolor och handelsträdgårdar till försäljning.^[8] Lökarna planteras för sina blommor, i traditionella, inhemska trädgårdar och naturträdgårdar, i stenpartier och i krukodlingar.