Nervgift
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Nervgift är gift som i första hand angriper hjärna och nervsystem. Nervgift som produceras av levande organismer kallas neurotoxin[ifrågasatt uppgift]. De kan påverka nervcellens aktionspotential eller inverka på signalöverföringen i synapser. Nervgifters "dödlighet" beror antingen på att hjärna och nerver direkt skadas av ämnet, eller på att nerverna bedövas eller förlamas, vilket leder till att viktiga kroppsfunktioner som hjärta och lungor slås ut. Alla centralstimulerande ämnen är i någon mening nervgifter.[källa behövs]
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: 2013-06 (2013-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Till nervgifterna räknas till exempel koffein, nikotin och etanol som i små mängder inte är akut farliga.[källa behövs] Så gott som samtliga smärtstillande läkemedel är även de nervgifter.[källa behövs] Många användbara nervgifter återfinns inom ämnesgruppen alkaloider. Dessa utvanns ursprungligen ur växtsafter, men många kan också framställas syntetiskt. De flesta narkotikaklassade substanser återfinns även de i den här gruppen.
Som kemiska stridsmedel används nervgifter i form av så kallad nervgas. I allmänhet är det dock inte fråga om gas i dessa fall utan det handlar snarare om finfördelade vätskedroppar, aerosoler.
Neurotoxiner produceras av
- djur (t.ex. conotoxiner från kägelsnäckor),
- växter (t.ex. solanin eller nikotin från skattor),
- encelliga eller flercelliga svampar (t.ex. muskarin från giftiga trådskivlingar, Inocybe),
- alger (t.ex. ciguatoxin från Gambierdiscus toxicus, brevetoxin från Karenia brevis och saxitoxin från dinoflagellater. De båda senare medverkar i giftig algblomning och saxitoxin orsakar paralytisk musselförgiftning), eller
- prokaryoter (t.ex. botulinumtoxin från Clostridium botulinum eller tetradotoxin från Vibrio alginolyticus).
Många neurotoxiner som återfinns i större mängder i djur produceras inte av djuret utan av andra organismer (bakterier eller alger) och anskaffas av djuret genom födan. Detta gäller till exempel blåsfiskarnas och de blåringade bläckfiskarnas tetradotoxin, som tillverkas av bakterier, och batrachotoxin i pilgiftsgrodor, som grodan får i sig genom att äta skalbaggar, som i sin tur tagit upp det från växter i födan.
Neurotoxiner kan störa signalöverföringen i nervcellen genom att påverka dess aktionspotential genom att blockera eller öka känsligheten på jonkanalerna i cellmembranet. De kan också störa signalöverföringen i synapserna genom att hindra frisättning eller bindning av neurotransmittorer eller nedbrytningen av desamma.
De flesta neurotoxiner som produceras av prokaryoter, alger och växter har låg eller måttligt hög molekylvikt. Botulinumtoxinet, som anses vara ett av världens gifitgaste ämnen, är dock ett protein. Neurotoxiner som produceras av flercelliga djur är i allmänhet peptider.
Hos organismer som producerar toxin kan det fungera som skydd eller som jaktvapen. Neurotoxiner i svampar och växter skyddar organismen mot angrepp av framför allt insekter. Samma skydd mot predatorer har troligen neurotoxiner i många högre djur, medan andra djur använder dem för att jaga (till exempel i kägelsnäckornas harpuner). Hur de fungerar hos encelliga organismer är inte helt klarlagt: Vibrio-bakterier som tillverkar tetradotoxin förmodas leva i symbios med den fisk som skyddar sig med giftet, men hur det ser ut hos de frilevande mikroalgerna och prokaryoterna är oklart.
