Nederländska Kapkolonin

Nederländska Kapkolonin (nederländska: Nederlandse Kaapkolonie) var de besittningar i södra Afrika, som från 1652 lydde under Nederländska ostindiska kompaniet. Den grundades av Jan van Riebeeck som lasthamn för de fartyg som bedrev handel med Asien.^[2] men blev de kommande åren alltmer en nybyggarkoloni.

Nederländska Kapkolonin
Nederlandse Kaapkolonie (nederländska)
1652–1806 →
Flagga	Vapen
Kapkolonin växer åren 1700–1795 Kapkolonin växer åren 1700–1795
Huvudstad
Språk	nederländska (officiellt) afrikaans Xiri Korana Khoekhoe Xhosa engelska
Religion	reformert kristendom, afrikanska stamreligioner
Bildades	6 april 1652
– bildades genom	Kapstadens grundande
Upphörde	8 januari 1806
– upphörde genom	slaget vid Blaauwberg
– uppgick i	Kapkolonin
Folkmängd	61 947 (1797[1])
Valuta	nederländsk riksdaler
Idag del av	Sydafrika

År 1795 invaderades kolonin av britterna i samband med slaget vid Muizenberg. Vid freden i Amiens 1802 garanterades nederländarna återigen rätten till området från 1 mars 1803, och då Nederländska ostindiska kompaniet förstatligats lydde kolonin nu i stället under Bataviska republiken. Under Napoleonkrigen invaderades kolonin av britterna i januari 1806, i samband med slaget vid Blaauwberg och britternas övertagande av kolonin fastställdes genom anglo-nederländska fördraget 1814.