Nasaréerna

Nasaréerna (grekiska: nazoraioi Ναζωραῖοί; hebreiska: notzrim נוצרים) är plural av adjektivet Nasaret, som används i singular i namn, Jesus från Nasaret (Iesous Nazoraios Ιησούς Ναζωραίος). Singularformen är ett vedertaget begrepp för "en kristen" på hebreiska (notzri), arameiska (natsar) och arabiska (nasrani).

Sakförare, Tertullus

Den första förekomsten av ordet "Nasaréerna" i plural är av judisk advokat, Tertullus i sin anklagelse mot Paulus från Tarsus, framför guvernören, Antonius Felix:

Apostlagärningarna, 24 Kapitlet 5 Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti. (1917)^[1][2]

Nasaréerna, under 300-talet

Nasaréerna var en tidig judisk-kristen sekt vilken liksom ebioniterna iakttog de judiska lagarna och riterna, men skiljde sig från ebioniterna då de trodde på Jesu jungfrufödelse.^[3] Nasaréerna levde liksom esséerna i trakterna omkring Döda havet. De var ursprungligen judiska konvertiter som hade kristnats av apostlarna.^[4] Både Hieronymus och Epifanius skrev om hur Nasaréerna levde på 400-talet. Lite är dock känt om hur sekten sedan försvann.^[5][6]

Irak, under 700-talet

• Se artikeln Mandeism.

Senare religiösa sammanslutningar

Sedan 1800-talet har ett flertal moderna rörelser börjat använda sig av termen "Nasaréer" eller "Nasarener".

I reformerta kretsar framgick en sekt i mitten av 1800-talet och spriddes i dåvarande södra Ungern, Österrike, Elsass och Ohio. Nasarenerna samlades till gudstjänst i privathem, praktiserade vuxendop, eftersträvade ett strängt bibelenligt liv och vägrade bland annat krigstjänst.^[7]

En av sidenvägaren J. J. Wiz (död 1858) från Basel grundad mystiskt-extatisk sekt har även de kallats Nasarener.^[7]

Konstnärsgruppen Nasarenerna använde namnet.

Se även

• Nasir

Referenser

1. https://runeberg.org/bibeln/44_24.html
2. 1. Die Neronische Christenverfolgung: eine kritische Untersuchung Carl Franklin Arnold - 1888 "Tertullian spricht von einer ständigen Gewohnheit der Juden, wenn er sagt (adv. Marc. IV. 8) „Nazaraeus vocari debebat, secundum prophetiam Christus creatoris; unde et ipso nomine nos Judaei Nazaraeos appellant per eum. .." 2. ↑ Birkat haMinim: Jews and Christians in conflict in the ancient world - Page 52 Yaakov Y. Teppler, Susan Weingarten - 2007 -"This presumption is strengthened by the statement of Tertullian: The Christ of the Creator had to be called a Nazarene ... Unde et ipso nomine nos ludaei Nazarenos appellant per eum. Nam et sumus iie auibus scriptum est: Nazaraei ..." 3. ↑ Udo Schnelle Antidoketische Christologie im Johannesevangelium p41 1987 "usquehodiein synagogis suis sub nomine Nazarenorum blasphemant populum christianum ...191; In Esaiam 5,18-19: ... in blasphemiis et ter per singulos dies in omnibus synagogis sub nomine Nazarenorum anathematizent uocabulum Christianum."
3. Krauss, Samuel, Nazarenes, Jewish Encyclopedia 1906, hämtat 2007-08-23.
4. The Panarion of Epiphanius of Salamis 29.5.6.
5. Jerome's Lives of Illustrius Men Kapitel 3.
6. The Panarion of Epiphanius of Salamis 29.7.7.
7. Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 717-18