Mindre rörhöna

Mindre rörhöna^[2] (Paragallinula angulata) är en afrikansk fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.^[3] Den ser ut som en mindre variant av rörhönan, men är trots det avlägset släkt och lyfts därför numera ut till ett eget släkte. Mindre rörhöna förekommer i tätbevuxna våtmarker i Afrika söder om Sahara. Vid några få tillfällen har den påträffats i Europa. Beståndet anses vara livskraftigt. Arten beskrevs vetenskapligt av den svenske zoologen Carl J. Sundevall.

Mindre rörhöna Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tran- och rallfåglar Gruiformes
Familj	Rallar Rallidae
Släkte	Paragallinula
Art	Mindre rörhöna P. angulata
Vetenskapligt namn
§ Paragallinula angulata
Auktor	Sundevall, 1851
Synonymer
Gallinula angulata

Utseende

Mindre rörhöna är som namnet avslöjar en mindre upplaga av rörhöna (Gallinula chloropus), endast 22–23 centimeter i kroppslängd. Den är desstuom blekare, snarare grå än svart i flykten med mörkare vingar. Näbben är gul med scharlakansröd kulmen och likaså scharlakansröd spetsig panna (rundad hos rörhönan). Benen och fötterna är gulgröna. Honan är blekare och brunare ovan med ljusgrått ansikte och svart endast vid näbbase, en silverfärgad strupe samt blekare grå undersida.^[4]

Läte

Lätena liknar rörhönans med snabba serier med kluckande toner, andra mer pumpande toner och vassa klickande och gnissliga ljud. Varningslätet är ett vasst "tik" eller "tek".^[5]

Utbredning och systematik

Mindre rörhöna förekommer i akvatiska livsmiljöer i Afrika söder om Sahara.^[6] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast tre fynd: Madeira 1895 (länge identifierad som korpsumphöna) samt i Spanien 2000 och 2003,^[7] det senare fyndet dock ej säkert om den nått Europa på naturlig väg.

Släktestillhörighet

Tidigare fördes den till släktet Gallinula och vissa gör det fortfarande.^[8] DNA-studier visar dock att den är mer avlägset släkt, systerart till Gallinula och sothönsen i Fulica sammantaget.^[9]

Ekologi

Arten förekommer i permanenta och tillfälliga våtmarker, jämfört med rörhönan hellre där växtligheten är tätare. Den lever av insekter (framför allt skalbaggar), mollusker samt flytande växtmaterial som frön och vassblommor. Fågeln födosöker simmande eller promenerande vid vattenkanten, på flytande vegetation eller på öppen lera. Den är vanligtvis tillbakadragen och håller sig helst undan i vegetationen.^[4]

Mindre rörhöna häckar monogamt och placerar sitt bo av gräs eller säv på eller strax ovanför vattenytan på grund vatten, maximalt en meter djupt. Fågeln bygger ofta ett litet skydd över boet, liksom en ingångsramp. Den lägger tre till nio ägg som ruvas i 19–20 dagar. troligtvis av båda könen. Efter 35–38 dagar är ungarna flygga.^[4]

Status och hot

Artens världspopulation är okänd, liksom dess utveckling. Utbredningsområdet är dock mycket stort.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Mindre rörhöna hotas av habitatförlust genom utdikning, överbete och uppdämning av våtmarkerna.^[10] Förr jagades arten till mat i norra Namibia.^[11] Idag jagas arten för handel på marknader för traditionell medicin i Nigeria^[12] och för lokal konsumtion och handel vid Chilwasjön i Malawi.^[13]

Taxonomi och namn

Mindre rörhöna beskrevs för första gången av den svenske zoologen Carl J. Sundevall 1851, som Gallinula angulata. Fågelns vetenskapliga artnamn angulata betyder "med hörn".^[14]

Noter

1. Birdlife International 2020 Gallinula angulata . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
2. BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
3. Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
4. Taylor, B. (2018). Lesser Moorhen (Gallinula angulata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53690 on 19 januari 2018).
5. Taylor, B. (2020). Lesser Moorhen (Paragallinula angulata), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lesmoo1.01
6. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
7. Fynd av mindre rörhöna i Västpalearktis på Tarsiger.com
8. Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
9. García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.
10. Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
11. Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.
12. Nikolaus, G. 2001. Bird exploitation for traditional medicine in Nigeria. Malimbus 23: 45-55.
13. Bhima, R. 2006. Subsistence use of waterbirds at Lake Chilwa, Malawi. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 255-256. The Stationary Office, Edinburgh, UK.
14. James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

• Wikispecies har information om Paragallinula angulata.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör Paragallinula angulata.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org