Medeltida värmeperioden
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Den medeltida värmeperioden var en period på medeltiden mellan ungefär år 950 och 1250 då medeltemperaturen åtminstone i Europa[1], på Grönland[2], i Japan[3], i Kina[4], i Sibirien[5] och på Nya Zeeland[6] var högre än historiskt. Begreppet infördes 1965 av den brittiske klimatforskaren Hubert Horace Lamb (1913–1997)[7], som uppskattade att temperaturen 1100–1200 e.Kr. varit 1–2 °C varmare än årsmedeltemperaturen 1931–1960. Lambs resultat gällde dock endast västra Europa. I den nyare forskningen är det omdiskuterat huruvida den medeltida värmeperioden var global och hur temperaturen var i förhållande till dagens.
Många studier har visat att temperaturen varierade i olika regioner och att skillnaden i global temperatur var mycket liten (och något kallare) jämfört med nu.[8] Andra studier har istället visat att den medeltida värmperioden hade temperaturer som var högre än dagens.[9] Kunskapen om en eventuell medeltida värmeperiod på södra halvklotet är fortfarande mycket bristfällig. Flera nyare studier antyder dock att en medeltida värmperiod även förekom på södra halvklotet.[10]
Den medeltida värmeperioden följdes av Lilla istiden cirka 1350–1860 som var den kallaste klimatperioden sedan senaste istidens slut. I västra Nordamerika tycks den Lilla istiden först ha tagit slut omkring 1920.
Referenser
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.