Varfågel (Lanius excubitor) är en fågel i familjen törnskator med mycket omstridd taxonomi.
| Varfågel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] Status i Finland: Livskraftig[3] | |
.jpg) Varfågel med spetsad sork | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Törnskator Laniidae |
| Släkte | Törnskatsläktet Lanius |
| Art | Varfågel L. excubitor |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lanius excubitor | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Lanius borealis | |
Utseende
Varfågeln mäter 22–26 centimeter. Ovansidan av dess fjäderdräkt är ljust askgrå, med en svart ögonmask som går från näbben till örontäckarna. Ovanför och under denna mask är den vitaktig. Skulderfjädrarna är vita, och vingarna är svartvita med en eller två vita handbasfläckar. Den långa stjärten är svartvit. Undersidan är mestadels vit men skiftar svagt i grått. Näbben är i det närmaste svart men undre näbbasen är ljusare. Benen är svartgrå. Honans underdelar är gråare och svagt vattrade i gråbrunt. Juveniler är gråbruna med otydlig vattring på ovansidan och tydlig vattring på undersidan.
Utbredning och systematik
Varfågelns systematik är mycket komplicerad och dess systematik omstridd. Tidigare behandlades varfågeln som en vida spridd art i både Europa, Asien, Nordafrika och Nordamerika. Efter studier som visade att populationerna i norr och syd inte hybridiserar där de möts samt att de även föredrar olika typer av habitat[4] delades varfågeln in i två arter: den nordliga varfågeln (L. excubitor) med utbredning i norra Europa, norra Asien och norra Nordamerika, samt ökenvarfågel (L. meridionalis), även kallad sydlig varfågel, på Iberiska halvön, i Nordafrika och i sydligare delar av Asien.
Senare DNA-studier[5] visade dock att både varfågelns och ökenvarfågelns olika populationer inte är varandras närmaste släktingar. Östasiatiska och nordamerikanska varfåglar, liksom den på Iberiska halvön förekommande nominatformen av ökenvarfågel, meridionalis, står istället nära amerikansk törnskata (L. ludovicianus). Birdlife Sveriges taxonomikommitté tolkar dessa studier så att komplexet varfågel-ökenvarfågel delas upp i följande arter:
- Iberisk varfågel (L. meridionalis) på Iberiska halvön
- Beringvarfågel (L. sibiricus) i östra Asien och norra Nordamerika
- Varfågel (L. excubitor) i begränsad mening med utbredning i Europa och norra västra Asien
- Ökenvarfågel (L. elegans) i Nordafrika och delar av Asien
De flesta internationella auktoriteter inkluderar dock ökenvarfågeln i begränsad mening i varfågeln i väntan på fler studier.[6][7][1]
Utbredning och underarter
Varfågeln delas idag vanligen in i följande två till tre underarter, efter Birdlife Sveriges taxonomi (för ökenvarfågelns ytterligare nio underarter, se denna):
- Lanius excubitor excubitor, nordlig varfågel[8] – nominatformen häckar i centrala och norra Europa österut till floden Ob i västra Sibirien.
- Lanius excubitor homeyeri (inklusive leucopterus) – häckar från Svarta havet österut till södra Uralbergen, Altaj, norrut till 58°N, och återfinns på stäpperna i västra Sibirien och i norra Kazakstan.
Vissa auktoriteter delar även upp populationen som häckar i västra Sibirien till floden Jenisej i underarten leucopterus.[6]
Förekomst i Sverige
Varfågeln häckar sommartid i tallskog på myrar och i öppen skogsmark, bland annat hyggen, från en linje norra Värmland till mellersta Dalarna, västra Hälsingland och Medelpad och norrut. När vintern närmar sig drar större delen av populationen söderut i landet. Många är stannfåglar, medan några flyttar ned på kontinenten.
Ekologi
Varfågeln är känd för sin uppmärksamhet för annalkande faror. När den varseblir någon rovfågel varnar den med ett skarpt skrik. Den kan också jaga bort och förfölja rovfåglar, korpar och kråkor. Honan lägger fem till sju ägg som är vitaktiga med brunaktiga fläckar. Den lever mest av insekter och smågnagare och lägger ofta upp förråd genom att spetsa sina byten på törnetaggar eller kvistar. Under jakt ryttlar den ofta.
_(Great_Grey_Shrike),_Vlieland,_the_Netherlands.jpg)
Varfågel och människan
Status och hot
Varfågeln har ett mycket stort globalt utbredningsområde och den globala populationen är mycket stor. Den bedöms minska i antal, men inte i en omfattning och hastighet som gör den hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Notera dock att IUCN inkluderar ökenvarfågeln i bedömningen.
I Sverige är varfågeln en relativt fåtalig art med ett uppskattat bestånd på 12 000 vuxna individer. Den tros dock öka i antal och listas som livskraftig av Artdatabanken.[2] Även i Finland anses den vara livskraftig.[3]
Taxonomi och namn
Varfågeln beskrevs vetenskapligt 1758 av Carl von Linné i tionde upplagan av hans Systema Naturae, under artens nuvarande vetenskapliga namn Lanius excubitor.
Dess vetenskapliga namn är latin, där lanius betyder "slaktare" och excubitor "vakt", vilket refererar till två av artens mest typiska beteenden, att lagra byten genom att spetsa dem på taggar, och att sittande spana från en väl exponerad gren eller stolpe för att upptäcka eventuella byten.
Ett äldre namn är större törnskata.[9]
I kulturen
Förr ansågs det i Sverige vara otursbringande att se en varfågel. På grund av sin vaksamhet mot rovfåglar användes den förr av falkenerare.
Referenser
Externa länkar
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
