Kvädet om Volund

Völundskvädet, fornvästnordiska Vǫlundarkviða, är en fornnordisk dikt i den poetiska Eddan. Den är skriven på versmåttet málaháttr och finns bevarad i Codex Regius. Den är översatt till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder. År 1997 uruppfördes en bearbetning till musikdrama med titeln Volund, uppförd av kören Allmänna Sången Visby och folkmusikgruppen Gunnfjauns kapell. Tillsammans med Kvädet om Atle är dikten förmodligen en av de äldsta i Eddan, med ursprung i 800-talet.

Völunds smedja i mitten, Niduds dotter till vänster, och Niduds döda söner gömda till höger om smedjan. Mellan flickan och smedjan kan man se Völund flyga iväg. Från den åttonde av Ardrestenarna. Daterad 800-1099.

Handling

Kvädet handlar om forntidssmeden Völund som blir tillfångatagen av Nidud, njarernas kung (troligtvis i Närke). Nidud skär av Völunds hälsenor för att han inte ska kunna fly. För att hämnas dräper Völund kungens två söner. Han gör dryckesskålar av deras huvuden och halssmycken av deras tänder. Han våldtar sedan kungens dotter Bodvild, och gör henne havande. Till sist flyr han iväg på vingar som han tillverkat själv.

Källor

• Wikisource har originalverk som rör Kvädet om Volund.
  Kvädet om Volund
• Den poetiska eddan (Tredje upplagan). Forum. 1972. ISBN 91-37-05045-1

Externa länkar

• Kvädet om Volund Erik Brates översättning på Projekt Runeberg
• Volvndarkviða Onormaliserad norrön text av Sophus Bugge
• Völundarkviða Normaliserad norrön text av Guðni Jónsson