Johan av Brandenburg-Küstrin

Johan av Brandenburg-Küstrin, även kallad Hans av Küstrin eller Johan den vise (tyska: Johann von Brandenburg-Küstrin eller Hans von Küstrin), född 3 augusti 1513, död 13 januari 1571, var medlem av huset Hohenzollern och regerande markgreve av Brandenburg-Küstrin från 1535 till sin död.

Johan av Brandenburg-Küstrin
Född	3 augusti 1513 ​eller ​1513[1] Tangermünde[2], Tyskland
Död	13 januari 1571 ​eller ​1571[1] Kostrzyn nad Odrą, Polen
Begravd	Küstrin-Kietz
Medborgare i	Markgrevskapet Brandenburg-Küstrin
Sysselsättning	Härskare, politiker[3]
Befattning
Statschef, Markgrevskapet Brandenburg-Küstrin
Maka	Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel (g. 1537–1571)[4]
Barn	Elisabet av Brandenburg-Küstrin (f. 1540)[5] Katarina av Brandenburg-Küstrin (f. 1549)
Föräldrar	Joakim I av Brandenburg Elisabet av Danmark
Släktingar	Joakim II av Brandenburg (syskon) Elisabet av Brandenburg (syskon) Johan Georg av Brandenburg Joakim Fredrik av Brandenburg
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Johan av Brandenburg-Küstrin, detalj av oljemålningen Kristi dop av Lucas Cranach den yngre (1556).

Vykort från Küstrin (dagens Kostrzyn nad Odrą) 1915, föreställande monumentet över Johan framför Küstrins slott. Statyn och hela Küstrins gamla stadskärna med slottet förstördes i andra världskriget 1945. Idag återstår endast sockeln av statyn, i ruinerna av stadskärnan.

Biografi

Johan var yngste son till kurfursten Joakim I av Brandenburg och Elisabet av Danmark. Fadern hade vid sin död 11 juli 1535 testamenterat att kurfurstendömet Brandenburg skulle delas mellan den äldre sonen Joakim II och den yngre sonen Johan. Joakim erhöll kurfurstetiteln och den större västra delen med Berlin-Cölln som huvudstad, medan Johan fick Neumark med Dramburg (Drawsko Pomorskie), Schivelbein (Świdwin), Sternberg (Torzym), Crossen an der Oder (Krosno Odrzańskie), Züllichau (Sulechów) och Sommerfeld (Lubsko) samt Cottbus och Peitz. Tillsammans bildade dessa markgrevskapet Brandenburg-Küstrin, med Küstrin (Kostrzyn nad Odrą) som residensstad; 1548 flyttades Neumarks administration till Küstrin från Soldin.

Johan var till skillnad från sin bror religiöst orienterad och ekonomiskt sinnad. Han införde reformationen i sitt markgrevskap vid tillträdet. 1538 gick han med i Schmalkaldiska förbundet men tvingades genom sin släkts politiska band att i det Schmalkaldiska kriget ändå gå med på kejsaren Karl V:s sida. Från kejsaren erhöll han en försäkran om religionsfrihet i Neumark.

På riksdagen i Augsburg 1548, då Augsburgska interim beslutades, råkade han i onåd hos kejsaren då han vägrade delta i Corpus Christi-processionen. Han underlät också att kungöra interimsbeslutet i Brandenburg-Küstrin. Senare erbjöds han 1551 gå med i den grupp omkring Moritz av Sachsen som öppet motarbetade Augsburgska interim, men avböjde på grund av en personlig konflikt med Moritz. Han avböjde även en allians med hertigen Albrekt av Preussen. 1552 undertecknade han Passaufördraget som en av de protestantiska furstarna i Tysk-romerska riket.

Johan avled den 13 januari 1577, endast tio dagar efter sin bror Joakim. Han efterlämnade en välfylld statskassa på en halv miljon gulden, att jämföra med broderns skulder på 2,5 miljoner gulden. Då Johan inte hade några söner ärvdes Brandenburg-Küstrin av Joakims son, den nyblivne kurfursten Johan Georg, som även var svärfar till Johans dotter Katarina. I och med detta kom Brandenburg-Küstrin att åter uppgå i kurfurstendömet Brandenburg.

Gravplats i Küstrin

Johan begravdes i kryptan under det Hohenzollernska gravkoret i Mariakyrkan i Küstrin. 1758 förstördes kyrkan genom artilleribombardemang, och efter återuppbyggnaden föll kryptan i glömska. Den återupptäcktes 1880 och renoverades då. När kyrkan tillsammans med den gamla staden i Küstrin förstördes till grunden 1945, under Röda arméns erövring av staden, lämnades graven åt sitt öde och utsattes troligen för gravplundring. Vid en utgrävning 1999 påträffades locket till markgrevinnan Katarinas sarkofag, men Johans sarkofag är idag försvunnen.

Familj

Johans föräldrar var kurfursten Joakim I av Brandenburg (1484–1535), av huset Hohenzollern, och prinsessan Elisabet av Danmark (1485–1555), av huset Oldenburg.

Han gifte sig 1537 med Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel (1518–1574), dotter till hertigen Henrik II av Braunschweig-Wolfenbüttel. Paret fick två döttrar, som båda gifte sig med släktingar från andra grenar av huset Hohenzollern:

1. Elisabet av Brandenburg-Küstrin (1540–1578), gift 1558 med markgreven Georg Fredrik av Brandenburg-Ansbach.
2. Katarina av Brandenburg-Küstrin (1549–1602), gift 1570 med kurfursten Joakim Fredrik av Brandenburg.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Johann (Brandenburg-Küstrin).

• Schmook, Reinhard (2002), Wo Markgraf Hans begraben liegt. I Königsberger Kreiskalender 2003.

Noter

1. Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20241227502, läst: 11 juni 2024.^{[källa från Wikidata]}
2. Deutsche Biographie, Bayerische Staatsbibliothek och Historische Kommission bei der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, Deutsche Biographie-ID: 102111553.^{[källa från Wikidata]}
3. Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20241227502, läst: 17 november 2024.^{[källa från Wikidata]}
4. The Peerage person-ID: p11138.htm#i111375, läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}
5. Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}