Jørgen Bjelke

Jørgen Bjelke, född den 2 juni 1621, död den 17 juni 1696 var en norsk adelsman, ämbetsman och officer. Han var son till kansler Jens Bjelke och bror till general Henrik Bjelke och kansler Ove Bjelke.

Jørgen Bjelke
Född	2 juni 1621[1][2] Elingård
Död	17 februari 1696[1][3] (74 år) Aunsøgård, Danmark
Medborgare i	Danmark-Norge
Utbildad vid	Universitetet i Leiden universitetet i Orléans
Sysselsättning	Domare
Befattning
Fylkesman i Telemark
Maka	Magdalene Sibylle Gersdorff
Föräldrar	Jens Bjelke
Släktingar	Ove Bjelke (syskon) Henrik Bjelke (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Bjelke följde sin bror Henrik till 1648 då han blev länsman i Norge. 1657 blev han generalkrigskommissarie och erövrade Jämtland och Härjedalen. Av kungen utnämndes han till generallöjtnant och planlade 1658 återerövringen av Trondheims län och tog 1659–1660 en ärofull del i Haldens försvar under den så kallade Bjelkefejden. Efter kriget kallades Bjelke till Danmark, blev riksråd med mera men hade föga inflytande. Han stod Griffenfeld nära, och denne torde ha velat göra Bjelke till riksfältherre, men vid hans fall råkade även Bjelke i onåd, fick avsked 1679. Bjelkes självbiografi (till 1670) utgavs 1890 av Julius Albert Fridericia.

Källor

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1939

Noter

1. Tor Weidling (red.), Eneveldets menn i Norge : sivile sentralorganer og embetsmenn 1660-1814, 2000, s. 133, läs online.^{[källa från Wikidata]}
2. Dansk Biografisk Lexikon, Dansk biografisk Leksikon-ID: Jørgen_Bielke, läs online.^{[källa från Wikidata]}
3. Dansk Biografisk Lexikon, Dansk biografisk Leksikon-ID: Jørgen_Bielke, läs online.^{[källa från Wikidata]}